Sjuklingar

För egen del har medicinen börjat verka och jag kan åter igen både äta och prata utan större problem, inte mer än vanligt då ;) Däremot har båda ungarna insjuknat i gud vet vad... feber snor, hosta, dålig mage etc. Absolut ingen nattsömn för någon av oss de senaste två nätterna, ändå bjuder vi över folk på middag, och sen sitter jag och bloggar när hjärnan säger "GÅ OCH LÄGG DIG MÄNNISKA!" ...men, jag vill ju ha ett liv också, eller vad man nu ska kalla det? Jag bloggar alltså är jag??? Snarare vill jag göra något för mig, och ta ett bad eller läsa en bok orkar jag inte, TVn skulle orsaka totalkoma med en gång, blogga är alltså perfekt, men snart ska även jag sussa.

middag

Mor och bror kom över på middag i dag, alltid kul, och Oliver ansåg som vanligt att om morbror peter kommer förbi måste man köpa öl... Vid närmare förfrågan så klargjorde han att vi skulle köpa 10 st öl till morbror Peter och två till mormor. Nåja, det blev åtta brukar inhandlade på klippet. Dante ägnade sig åt sin senaste hobby, matkastning, som när tallriken är tömd övergår i tallriks- och mugg-kastning, sen ville han ner från barnstolen... Oliver petade i sig lite bönor, sallad och några nachips. Vad vi åt? jo, den hemvävda chilivarianten: Chili med chorizo 300 g köttfärs 3 chorizokorvar, starka 1 gula lök 2 vitlöksklyftor smör 2 burkae krossade tomater 1 buljongtärning 1 tsk sambal oelek 2 msk hackad persilja kokta bönor Svarta bönor 1 burk svarta bönor bacon vitlök Till servering: 2 dl riven ost 2 dl turkisk/grekisk yoghurt majschips sallad Stek köttfärs, lök och korvskivor, häll över tomatkrosset, en buljongtärning och krydda med sambal samt svartpeppar och salt, En gnutta kummin (inte spiskummin utan vanlig, samt en skvätt honung förhöjer smaken). Tärna baconet och knaperstek, sänk värmen och blanda i två till fem hackade vitlöksklyftor och en burk sköljda avrunna svarta bönoor, fräs några minuter tills bönorna är varma. Servera chilin och bönorna med sallad, yoghurt, riven ost och nachips, ingen renlärig chili på något vis, men gott blir det, och mätta blir man.

Shopping

Två graviditeter och en kropp som ändrar form konstant som följd har lett till total avsaknad av nya kläder till garderoben. Det är liksom ingen idé att köpa något om man inte vet om man kommer att kunna använda plagget om tre månader. Nåja, några mammabyxor har jag varit nödd och tvungen att investera i, man kan inte gå med rumpan bar bara för att magen är stor. Likaså några amningstoppar, tyvärr fanns inte glamourmom första omgången så då blev illasittande boob enda alternativet. Tänker du köpa en ammningstopp så skippa boob, så tillvida du inte är extremt småbystad även efter bebis, bobbtröjorna har en envis tendens att glida ner och upp över bröstet med resultat att man går och visar tutten i tid och otid, med en förvirrad amningshjärna tänker man dessutom inte på detta. Näe, tacka vet jag glamour moms lite roligare amningslinnen, sitter perfekt och fungerar som top och BH i ett. Nåväl, åter till shopping, ett litet kassainflöde, kombinerat med rea på rean resulterade i en tokshoppande Lotta som plötsligt har mer än ett par herrjeans och ett par mysbyxor att sätta på sig. Två par stretchjeans inhandlades på Flash av alla ställen, har alltid ratat Flash tidigare, men nu hade de byxor som jag gillade.... HM gav en grå sammetskavaj och ett gäng nya sockor till Oliver, på åhlens hittade jag en beige tröja och en söt esprittop, på way tillsist inhandlades en stickad tröja och en vårjacka.

kamera

Har äntligen blivit med kamera igen - fick låna en av snälle lillebror, en liten och nätt pentax optio. Batteriet är på laddning, så snart blir det foton igen. HURRA!

Surdegsfrälsta

Nu har det blivit en ny sats "honungssur", och "kornsur" båda uppskattade av hela familjen, samt dessutom av min mor som kom fram till överenskommelsen att hon gäran sitter barnvakt lite oftare, om hon "får betalt" i en hembakt limpa varje gång.

Ont i halsen

Inte har jag kunnat äta mat och njuta, eller ens dricka kaffe utan att det gjort ont. Sagoläsandet har blivit lidande och alla telefonsamtal jag planerat har ställts in. Nu har jag dock fått penicillin sen farbror doktorn (han var säkert yngre än jag, är det inte hemskt när läkarna börjar bli klart yngre än en själv? det känns som ett klart tecken på att "nu är jag gammal") konstaterat att det var en elak liten bakterieinfektion som orsakat mina halssmärtor. Min ordinarie husläkare var pappaledig, men jag klagar inte, denna var betydligt trevligare. Undrar om det var en tillfällig vikarie eller om han blir kvar på husläkarmottagningen? Blir han kvar kanske jag ska försöka byta, jag gillar inte att gå till en läkare jag inte gillar... eller, gillar och gillar, jag ogillar honom inte heller, men han verkar aldrig veta vad han talar om, något jag tycker att det är ganska väsentligt att en läkare i alla fall ger sken av att göra. Denna klämde på halsen, tittade i både den och öronen och förhörde sig om eventuella andra symptom, och gav mig sen dessutom valet att gå hem och vänta ut infektionen "den kommer att gå över av sig själv, men det kan ta ett litet tag" eller få penicillin "om du inte har något emot det". Jag som i vanliga fall inte är någon stor anhängare av penicillinätande i tid och otid valde i alla fall det senaste alternativet. Ett litet tag till utan att ens kunna njuta av kaffet, och dessutom kämpa med att hålla reda på två illbattingar när varje yttrad stavelse smärtar - nej tack.

Jämförelse

Vid ett års ålder väger Dante 6 hg mer än vad storebror gjorde vid samma ålder, men är 4 cm kortare. Vi var på BVC för den tredje vaccinationen, Dante blev arg, men det blev han redan när jag lyfte upp honom ur barnvagnen och hans sköna slummer, sen blev han ännu argare när jag tog av honom de varma kläderna för mätning och vägning för att inte tala om hur arg han blev när han blev fasthållen för att få en spruta i benet som ju gjorde ont. Lite tuttande lugnade temperamentet och han erbjöds ett klistermärke(?!). Vår vanliga underbara sköterska var sjuk, men jag trodde att de flesta förstod att en ettårings enda intresse av ett uppstoppat plastklistermärke är hur snabbt det går att äta upp och sätta i halsen... ...vi avböjde både klistermärke och färgglatt plåster. Varifrån kommer alla dessa färglada plastplåster som både mina barn och jag bara får exem av och som sen sliter sönder huden om man försöker pilla av dem? Sen var mamma tvungen att rusa till husläkaren och lirkade loss tutten - arg Dante igen, väl i väntrummet han vi sitta ner i 40 sekunder och D hann böka rätt på den där varma mjuka, full med söt god mjölk när ersättningsläkaren kom och ropade upp mamma - undan med tutte igen - ännu argare Dante. Undersökningen ansåg Dante kränkte hans territorium, den dumma läkaren kom ju nära nära för att titta i mammas hals - gillades inte alls... tills mamma kom på den brillianta idén att hala fram tutten än en gång. På det stora hela hade D en mycket upprörd förmiddag, och jag undrar om han någonsin kommer att dela storebrors förtjusning över att få gå till BVC och träffa Maggie, eller läkaren?

Ingen andra chans av Harlan Coben

Spännande spännande. Marc Seidman vakanr efter en lång medvetslöset upp på ett sjukhus, han har blivi skjuten, hans fru mördad och deras dotter är försvunnen. FBI har inte ett spår efter mördarna/kidnapparna och börjar så småningom mistänka att Marc själv ligger bakom mordet och bortförandet, även när hans svärfar får ett telefonsamtal med begäran om lösensumma för sitt barnbarn. Utväxlingen misslyckas så klart, annars skulle det inte bli en spännande bok, och spännande blir det. Så spännande att jag stjäl mig en minut här, två där och en till i smyg i badrummet för att kunna sträckläsa ut boken. Det var länge sen jag bara Måste sträckläsa en bok, men den här gick inte att lägga i från sig. Coben är ingen ordens mästare, inte heller någon anhängare av målande miljö och personbeskrivningar, men spänningen är total hela tiden och just när man tror sig ana hur det hela hänger ihop får man reda på något som vänder intrigen ännu ett varv. Till och med slutet är ganska oväntat, men det tänker jag lämna åt er att upptäcka själva. Mitt tips är att om du letat efter en riktigt spännande deckare så är det här boken du ska läsa härnäst.

Giraffens tårar av Alexander McCall Smith

Mma Ramotswe är en lyckligt lottad kvinna, den första kvinnliga detektiven i Botswana som i den här boken får i uppdrag att hitta en amerikan som försvann för många år sen. Samtidigt friar Botswanas bäste mekaniker J.L.B. Matekoni till henne, något som hon med glädje tackar ja till. En lagom bok på alla sätt och vis, en lättläst måbrabok utan allt för rafflande intrig. Den andra boken i en serie som handlar om Mma Ramotswe och hennes detektivbyrå i Botswana. Ges jag tillfälle kommer jag nog både att läsa den tidigare och den efterföljande boken av McCall Smith. Inte så mycket för själva detektivuppdragen, de utgör bara en del av boken och är i ärlighetens namn inte särskillt spännande utan mer för karaktärerna (som jag i och för sig hoppas kanske kan få lite större djup i framtida böcker) och för miljöbeskrivningarna av livet i Botswana. Under läsningen förflyttas man till en annan varmare värld, och det kan vara rätt så skönt när det är kallt, mörkt och ruggigt ute.

Olästa ord

Beslutade mig för att avfärda några böcker som jag aldrig har orkat avsluta. Här kommer de: Djup av Henning Mankell. - Jag bukar gilla Mankell, men den här tar jag mig bara inte igenom, har kommit till sidan 174, och har den ännu inte blivit bra så är det lika bra att inse att det är dags att ge upp. Rottweilern av Ruth Rendell. - Jag må gilla deckare, men mycket sällan sådana där mördaren avslöjas innan man hunnit 1/4 in i boken, speciellt inte när "motivet" samtidigt avslöjas. Kanske händer det mer senare i boken, men jag orkar inte bry mig. Kärlekens historia av Nicole Krauss. - Alla säger att den är så bra, varför kommer jag då aldrig längre än till sidan 21? Den kanske borde ges mer av en chans någon gång i framtiden när jag har tid och ork, baksidestexten ger den potential och det är ju faktiskt mamma som har översatt den, och hon hävdar att den är bra... Inte nu dock, den får vänta.

versaler

jag gillar inte versaler. egentligen skulle jag helst bara använda gemener, men jag vet att längre texter blir svårlästa då. jag ser när jag läser igenom min blogg att min ovilja mot versaler ibland slinker igenom, och jag glömmer att sätta stor bokstav efter punkt. undrar varför det är så egentligen? det började nog när jag började skriva inlägg på olika communitys som skunk och fn (numera aff) och endast skrev med gemener på något sätt för att markera att jag är ganska tystlåten... nu vaknade minst...

Upphovsrätt

Cilla har helt rätt i sina tankar om bloggare och upphovsrätten, man kan verkligen fråga sig hur många som tänker på att de faktiskt begår ett lagbrott. Jag misstänker att jag själv gör det i min bokblogg, men samtidigt skulle jag lika gärna kunnat fotogarafera boken jag tycker till om, eller scanna in den. Bryter jag fortfarande mot lagen då? Är det någon som bryr sig? Att stjäla andras foton är solklart fel, men att "låna" en produktbild? är det stöld? Antagligen.

lästa ord...

Funderar på hur jag ska göra med de halvlästa böckerna i min bokblogg. Just nu har jag ett gäng som jag inte har orkat avsluta som ligger på sovrumsbyrån i väntan på... tja, i väntan på vad egentligen? Jag kanske skulle ta och inse att jag inte har så gott om tid att jag kan ägna mig åt att läsa böcker som jag inte orkar ta mig igenom och helt enkelt låta de förbli oavslutade. Varför ska jag läsa något som inte bereder mig nöje, eller ger mig något annat? Den mest aktiva är nog Giraffens Tårar av Alexander McCall Snith som faktiskt har sin charm och som nog kommer att bli den första boken på över en månad som jag orkat läsa till slut, resten vet jag inte vad jag ska göra med, stoppa in i bokhyllan i väntan på bättre tider, eller ge bort kanske?

Bröd

Så, nu har även jag fått nytta av matberedaren - den gör att jag också faktiskt kan baka trots min kaputta handleder. Så i går prövade jag för först gången att göra surdegsbröd med surdegen jag lyckades starta till slut (tredje gången gillt) Det blev bröden med PS-mix och Honey ur riddarbageriets brödbok. Honungsbrödet blev nog mest lyckat och ska definitvt bakas igen, men kan tänka mig att även PS-mixen är smaskig med en skinkbit och en skiva vällagrad ost på, den mesiga osten vi har hemma just nu gör nog ingen glad, men den var billig och ekonomin har varit usel. Dessutom har trista milda ostar fördelen att här i huset blir de inte uppätna med en gång vilket deras mer vällagrade släktingar blir. I dag försöker jag mig på ett surdegsbröd med kornmjöl - det tar sin lilla tid med många jäsperioder, så vi får se om det är värt pysslet, rapport kommer senare.

Datering

Tydligen datera blogger inläggen när man börjar skriva dem. Förra inlägget påbörjade jag i går em, men sen kom det saker mellan och jag stängde inte av datorn. Slocknade runt 19.00 när jag nattade Dante och konstaterade nu när han sover sin förmiddagslur att inlägget inte gått förlorat så jag avslutade det. Vilket gör att det egentligen mest är skrivet i dag trots att det daterades i går....

Så var det dags igen

Ont i halsen "det gör ont i motorhuven mamma" och feber, 39,5° men O rusar runt minst lika mycket för det, fick dock stanna hemma från dagis i förrgår eftersom han sovit så dåligt även om febern var borta och dagis har en ytterst liberal syn på sjuka barn (orkar de så är de välkomna hit, smitta har de redan hunnit göra innan de blev sjuka (undantaget är vattkoppor och några andra pricksjukdomar)). Dante sjuk i går - gnällig gnällig och vägrar äta - troligen också ont i halsen eftersom jag i morse vaknade med rejält halsont och lätt feber. Det känns som om vi alla eller minst någon hela tiden är förkyld. Dessutom har det halsonda lett till en återgång till dygnetrunttuttande - vad ska man göra med en liten en som har så ont att han vägrar äta/dricka annat? Just nu är jag faktiskt glad att han fortfarande ammar, då får han i sig både vätska och näring trots att han är dålig, även om jag inte får sova speciellt mycket. Vi får väl börja om med nattavvänjningen sen *lätt suck*.

Stolt storasyster

...tog mig äntligen tid att titta lite på lillebrors foton (som jag missat tills helt nyligen), attans, när blev han så bra på att fota? kika själva!

Mammatid

Oliver fick äntligen lite mammatid i förmiddags, vi klädde på oss och gick ut för att handla present till lillebror som O fick välja själv (inom rimliga gränser), Promenderade vidare till fridhemsplan via konditoriet för att köpa tårtdekorationer och vi (daglivs) för att sen hamna på mac Donalds (i valet mellan hamburgare eller fika). Sen promenerade vi hemåt igen med en sväng upp på berget bakom TryggHansahuset för att titta på kaninerna som bor där - vig såg dock mest kaninbajs i snön och en ensam huttrande kanin. Oliver konstaterade att kaniner bajsar massor - sant, gångstigen där uppe är helt täckt av kaninpluttar, något som syns tydligt nu när snön ligger "vit" Mysigt med bara storebror som omväxling, det blir alltför sällan vi får tid bara vi två.

Ickesömn...

...eller: Fick vi faktiskt sova lite i natt? Det var nog en tillfällighet, men Dante vaknade bara två gånger? Först när maken kom och lade sig runt ellvasnåret - då blev lilleman ARG men somnade om efter 10 minuters skrikande, sen vid fyratiden då han var hungrig, hur vi ska lösa det problemet framöver får vi se, men under en övergångsperiod så har lösningen termos med välling utkristalliserat sig. I natt var det pappa som stod för vällingmatandet i soffan och kom in i sängen igen med en mätt och nöjd Dante runt 04.36 bara för att bli väckt av Oliver 05.03. In och natta om Oliver, sen lade sig maken i soffan för att inte väcka D igen. Klockan 06.07 kom O inrusande i sovrummet och frågade efter pappa - jag hänvisade kallt till vardagsrummssoffan, D vaknade och fick äntligen amma, när han var nöjd och hörde att storebror var vaken ville han också upp. Men det verkar som om vi fick sova lite mer än normalt i alla fall. Just nu ligger alla trots det utslagna på olika ställen utom jag som typiskt nog inte kan slumra på dagarna utan bloggar och svara lite på mail i stället. Jag misstänker att födelsedagskalasandet tog på krafterna.

Ettårskalas

Nu var det avklarat och bägge barnen är utslagna i varsin säng. Mormor, morfar, moster Yvonne och morböderna Filip och Peter kom hit med lite presenter och för att äta tårta. Oliver hade sett fram mot att få träffa farfar, men tyvärr var de tvugna att arbeta den här helgen så de får träffas senare i vår. Det blir inte av att åka dit så ofta då det kostar en hel del att hyra bil, och blir att svårare att knö in oss på golvet i arbetsrummet nu när vi plötsligt är fyra, men vi kanske kan komma ner en dag i alla fall inom en inte allt för snar framtid. Tårta mosades in i ansiktet av vår lille ettåring som utrustats med heltäckande plastförkläde, och till hans stora lycka tycker Yvonne inte om vispgrädde så han fick hennes också. Mormor fotograferade så det kanske kommer lite bilder senare - och morbror Peter frågade om vi ville låna hans lilla kamera tills vi skaffat en ny - han fotar tydligen mest med sin större. Yippi - vi förblir kanske inte helt bildlösa till sommaren. Presenter då? Den lille förärades lite kläder från Zeroten av mamma och pappa, en "plocklastbil" av storebror, gosegris och bok av mormor, grispussel av morbror Peter, tröja från morfar och en bok av kusinen Felix. Grisarna var helt klart mest uppskattade, Dante höll än den ena än den andra i famnen under ett ivrigt upprepande av Grrrchhh...