Inte riktigt vardagsdramatik.

Vissa dagar blir lite utöver det vanliga. Man vaknar, får iväg storkillen till dagis och planerar för en lugn dag. Läser lite för Dante, busar i soffan, röjer lite, går iväg till konsum för att handla och tänker sen ta en sväng med honom i vagnen så att han somnar och man kan få lite gjort (städa och sortera och beställa kopior/fotoalbum av digitala bilder) för att därefter göra lunch, hämta O på dagis, gå ut och leka en sväng och kanske gå förbi biblioteket eller kika på den pågående kulturfestivalen. Inne på konsum ringer telefonen men jag hinner inte svara, nummret känner jag dock igen. Det ringer dock igen när jag står i kassan och visar sig vara Elin som är ute och går i grannskapet. Jättekul, vi har inte setts på ett bra tag, och en fika och lite pladder är ju roligare än att städa. Lillgrisen har blivit betydligt större än när jag såg henne sist, men är bedårande söt med en ljuvlig liten rosenknopp till mun och stora glada ögon. Att folk har problem att se att det är en liten tösabit förstår jag inte, men det är kanske inte alltid så lätt. Vi går upp till det lätt kaotiska hemmet och jag hinner stoppa ner den vid det här laget djupt sussande Dante i sängen, göra varsin koppa kaffe och småpladdre lite om flyttning och dagisplanering. Hur väljer man rätt dagis och skola??? Plötsligt ringer telefonen. Det är fröken Lelle från dagis som ringer för att berätta att O inte mår så bra, han var pigg och glad och hade busat som vanligt på morgonen, men nu har han plötsligt feber. Lite dåligt mammasamvete får jag; verkade han inte lite hängig i morse när jag tänker efter? Tur att E är här, det innebär att jag bara kan lämna Dante sussandes i sin säng och rusa ner för att hämta storebror på dagis med en gång. På vägen tycker jag att det låter lite underligt från grannen, men har bråttom för att hämta min lille sjukling som visar sig sitta insvept i en filt i "fröken Lelles" knä med frossa och inte så lite lessen. Skönt att det är nära hem. På väg in igen hör jag åter igen att det låter underligt så så fort jag fått ner Oliver i sängen med ett stort glas kall dryck med isbitar går jag ut för att ringa på hos grannen. Inget svar, men Elin hör också och lyssning i brevlådan bekräftar att granntantan ligger där inne och ropar på hjälp, men dörren är låst. Efter snabbt konfererande med Elin blir det SOS-alarm som rings upp och lovar att skicka någon. Vi försöker lugna och ropa att hjälp är på väg genom brevinkastet, men det är tveksamt ocm grannfrun hör oss då hon är nästintill döv. Plågsamt att veta att hon ligger där inne, antagligen livrädd för att ingen ska höra hennes rop på hjälp och troligen dessutom har ont, och inte kunna göra något mer. Hennes telefon ringer dessutom i ett, så antagligen har hon ett trygghetslarm som hon har larmat på, men de ringer tillbaka för att kolla vad som är fel, i stället för att genast skicka någon när hon inte svarar. Någon som SOS fått tag i har i alla fall hennes extranyckel får jag veta när SOS-operatören ringer tillbaka till mig för att bekräfta grannfruns namn och då säger, "bra, hennes nyckel har vi". Detta har dock inte vidarebefodrats till ambulanspersonalen som får ringa tillbaka till SOS när de kommit hit och då får veta att nyckel är på väg, så nu kan jag gå in lugnt trösta minst som vid det här laget vaknat i sin säng. Mystiskt hur grannfrun alltid ska råka ut för saker de få gånger Elin är här (sist var det brutalt näsblod [vi träffade på henne i trapphuset med blodet forsande]), fast jag måste säga att jag tycker det är skönt att ha en utbildad sjuksköterska till hands som med en gång vet vad man ska göra i de fallen. Dante blev av någon outgrundlig orsak livrädd för Svea och tyvärr hann vi återig nästan knappt fika alls på grund av all dramatik. Det får bli en annan gång, när flytt och radahusinvänjning är avklarat. Nu går mina ögon i kors och jag slits mellan tre alternativ:

• umgås lite med maken innan jag däckar totalt
• gå och lägga mig och sova bums
• få lite mer egentid och passa på att göra klart fotoalbumsbeställningen nu när jag äntligen hittat ett ställe som kan klara av att hantera att jag sitter vid MAC och inte PC

Surströmming

Surströmming har jag aldrig ätit, inte av principskäl (det har bara aldrig blivit av) även om jag tycker det verkar lite obskyrt att njuta av rutten mat. Alltså har jag heller ingen erfarenheter av doften fram tills i dag. Nu vet jag dock. Vi kom hem, hade lämnat fönster på glänt, och möttes av en mycket obehaglig doft som uppfyllde hela lägenheten. Det stora företaget i husets medarbetare tycker tydligen att det är en bra idé att ha surströmmingsskiva på uteplatsen, rakt nedanför vår balkong, det tycker inte jag. Kunde de nu inte hållit till någon annan stans, längre från bebyggelse, eller inomhus så borde de i alla fall ha förvarnat de boende! Hade jag haft en aning så skulle jag nogsamt stängt alla fönster och värdringsfönster innan jag gick hemifrån, i stället får jag vänja mig vid doften och plantera några gamla rökelsepinnar i balkonglådorna. Jag undrar om man får ha surströmmingsskiva så där, eller om jag kanske ska vara en riktig gnällkärring och ringa störningsjouren?

Lillasyster blir stor...

I dag fyllde lillasyster myndig, plötligt är lilltjejen inte så liten längre, hon får till och med rösta i höst. Födelsedagan firades med en blommig hammare, middag hos far, och sedan utgång för hennes del, vi gick hem med barn som var halvsovandes för att mötas av surströmmingsdoft i lägenheten.

Fotostund

O äter äpple.

D vilar i soffan.

Plockade fram kameran en stund i går eftermiddags i ett litet fotoryck, fler bilder finns här och här.

Kin, Bingaringarong och Bangrod.

Kin, Bingaringarong och Bangrod är Olivers tre små flygplan som han har byggt av geomags, Kin har en lapp på stjärtfenan där jag skulle skriva deras namn om hon skulle komma bort....

Bygga upp och riva ner

Eller i alla fall riva ner. Jag går förbi Sabbatsberg och ser att de håller på att riva massor, undrar vad de pysslar med? surfar runt lite och ser att de ska bygga nya bostäder, det är i alla fall lovvärt, vi får väl se vad det blir av det hela.

Erstaviksbadet

Jag måste erkänna att jag inte är någon stor anhängare av att bada i små sjöar, helst ska det vara havet. I går tog jag barnen och packade filt, badkläder dricka och frukt och begav oss iväg med Saltsjöbanan. Först ett stopp i Sickla för att äta lunch med pappa enligt önskemål från Oliver, sen fortsatte vi till Erstaviksbadet. Efter byte i Igelboda så kom vi fram till stationen som låg mitt ute i skogen, därifrån följde en relativt enkel promenad på en liten grusväg till en parkering, efter parkeringen tog dock små knaggliga skogsstigar fulla med rötter över. Ingen lätt barnvagnspromenad, även om det fungerade. Nästa gång blir det nog Dante i bärsjal i stället, och sällskap att bära väskor och filt. Väl framme möttes vi dock av en härlig mediumstor sandstrand, och O fick möjlighet att bada en hel del med mamma då dante sussade sött i vagnen. Promenaden tillbaka blev knölig, Oliver var trött och ville inte gå, men ståbrädan hade inte en chans i terrängen och tillslut kom vi fram till saltsjöbanan där vi fördrev väntetiden med att kika in i tunneln. Vid slussen belönade vi oss med varsin bulle innan vi tog trean hem.

Den söta lilla stationen med egna blomlådor mitt i ingen stans. Bitvis var den knöliga promenadstigen förhållandevis slät och med underbar natur runt omkring. Vattnet var alldeles lagom varmt och med spännande små vågor för en treåring.

Grattis, grattis, grattis

Oliver och Dantes lilla nyfödda kusin.

Klockan nio ringer telefonen och en automatiserad röst kungör att vi har fått ett sms, och att det nu kommer att läsas upp. Både jag och H lyssnade och försökte uttyda det "hgnrp miof lsdk gnrpl gnrpl sju gnirpel hnuff hlsingbrg lsarett fnurp gniffla gniffla" var vad det lät som trots att vi lyssnade fler gånger. Skicka alltså aldrig sms till det fasta nätet! Någon stans i mitten tyckte dock både jag och H att det lät som "Helsingborgs lasarett" och efter en koll på deras hemsida fick vi våra misstankar bekräftade: Miranda fick en lillebror i natt och Oliver och Dante en liten kusin. Massor med grattis till hela familjen!

Fina bilder

Nu är lillebror hemma från Japan, han har börjat lägga upp sina bilder - det är MÅNGA och blir fler varje dag, Här finns hela albumet. Massor med supersnygga fotografier, som vanligt blir jag inspirerad, önskar mig en bättre kamera och tida att fotografera lite mer..

På begäran

Enligt önskemål finns hösten matplanering här, eller som excelfil. Dock är inga tillbehör/grönsaker/efterrätter inplanerade, det gör jag vecka efter vecka beroende på tillgång, priser och lust. Luncher planerar jag inte heller för, inte ens på helgerna, ofta blir det rester, fil och flingor/gröt eller lunch ute. Någon eller några tomma dagar finns i varje vecka, för infall/hämtmat eller middag borta. Veckans meny är: Måndag: Snabbcaesar med grissin, Tisdag: Tortellini med tomatsås, kokta ärtor, fruktsallad Onsdag --- Torsdag: Sallad Nisoice, yoghurt med banan, nötter & honung Fredag: Spaghetti med köttfärssås, rivna morötter Lördag: Sommarsallad med biff, smulpaj med vaniljsås Söndag: Pocherad lax med vitvinssås, baconfräst spetskål

Bilder

Sådär, nu sussar alla middag sött, Oliver & Håkan i varsin soffa och Dante i sin säng, jag har hunnit lägga upp lite fotografier. Bilderna från skåne finns här, från kolmården här, och från förra helgen på Yxlan här.

Nattfrid

Det är tyst och lugnt, blixtarna har slutat blixtra och åskmullret försvunnit, TVn satte jag aldrig på så det är stilla här. Fick just SMS från H att han nog kommer hem efter 12, nå, det är honom väl förunnt att dricka en öl eller sju med sin kompis John, jag får försöka stå ut med att han kommer att vara bakis i morgon. Med tanke på att det var över ett år sen han var ute sist så lär bakfyllan bli brutal...

Kolmården

Vi trodde att vi hade lyckats pricka in en sval och småregning dag - regnkläder stuvades in under vagnen men behövdes inte då solen slog till med full styrka. Gnälliga barn och inget vatten utan kolsyra att köpa någon stans som resultat. Barnen hade i alla fall varsin höjdare: Dante ville inte lämna barnens lantgård där det fanns massor med minigrisar med kultingar och getter med killingar som gärna lät sig klappas, när jag tillslut lyfte upp honom för att vi skulle kunna gå vidare illvrålade han och försökte hysteriskt slå sig fri för att komma ner på marken till alla söta djuren igen. Oliver tyckte att linbanan var ett toppenäventyr - nästan som att flyga runt och kika på allt och alla uppifrån, för att inte tala om att stolparna var numrerade så att han kunde räkna dem.

Skåne

Efter Korsika har vi hunnit bevista skåne i 10 dagar också, hälsade på H's syster med man och dotter (Oliver och Dantes kusin Miranda). Alltid lika skönt med otvungen skånesemester där man kan ta ut Dante på smultron- och jordgubbsjakt när han vaknar klockan fem, göra frukost själv även om ingen annan är vaken, låta Oliver rusa runt med Miranda på gräsmattan halva dagen och slappa en halvtimme framför TVn när barnen somnat för att sen gå och lägga sig utan skuldkänslor för att man inte orkar vara social längre. Bilder kommer lite senare.

Middagsfunderingar

mamma till O som sitter med fjärrskådande blick utan att röra maten: Vad tänker du på Oliver? O: Jag funderar, funderar på hur det är att vara inuti en kokosnöt. mamma: Hur är det då? O: De är väldigt mörkt! Varifrån kommer alla mystiska tankar?

Duktig Lotta ;)

Voila, Håkan är ute, barnen sover och jag har ägnat kvällen åt matplanering, nu finns det ungefärliga matsedlar för alla veckor fram till sista december. Så slipper man bekymra sig.

Merci Armelle

När vi kom hem från Korsika väntade ett paket från Frankrike. Det visade sig vara min kära kusin Armelle som hade varit iväg och köpt två söta linnen till pojkarna. Någon gång ska vi försöka hinna ner till frankrike och både hälsa på min moster Ingrid och se om det blir möjlighet för O & D att träffa sina sysslingar Lea & Louise. Detta har vi iofs talat om att göra länge, men det verkar aldrig som om kombinationen tid och pengar infinner sig vi samma tidpunkt.

Oliver & Dante i sina nya linnen.

Semestervila.

Livet har tagit semestervila, bloggandet återkommer nog så smånigom, men just nu har allt gått ner på halvfart. En korsikatur och en skåneresa senare så har vi blivit förskräckligt slöa med matplanering, städning och det mesta. Fast, den slappa semesterlunken är rätt skön. Nu sticker vi iväg till Ödeshög, Kolmården och sen Yxlan, och fortsätter slappa ett par dagar.

Nenne

Nenne har blivit Dantes namn på sig själv. Vi får väl se om det hänger kvar, jag hade en väninna vars make i vuxen ålder fortfarande kallades Nenne av alla, vad han hette egentligen vet jag faktiskt inte. Ofta tydliggör han det hela genom att peka först på sig själv och sen på det han vill och samtidigt säga t.ex. Nenne kaka. Olivers namn för sig själv försvann så snart han blev mer artikulerad, men en kort period kallade han sig själv för Bollen, kanske inte ett namn som så lätt hänger kvar. Nenne är dock lite sött :)

Korsika dag 7 / hemresa

Sista dagen. de flesta åker iväg redan klockan 9, men vi som ska till Stockholm får vänta till 18.00 innan vår transferbuss går. Dock måste vi checka ut ur rummet senast kl 10.00. Väskorna packade vi redan kvällen innan, så efter frukost är det bara att rodda ihop det sista och bege sig ner till stranden där vi bestämt att möta upp Pontus, Lotta, Jesper och Petter. Jag går iväg till den lilla vinbutiken för att handla en flaska att ta med hem och när jag kommer tillbaka till stranden har vågorna helt plötsligt blivit allt annat än barnvänliga så vi packar ihop oss till förmån för barnpoolen. Till lunch har Pontus och Lotta hittat en liten resturang med barnvänlig spaghetti så vi beger oss dit och jag beställer in en mumsig tallrik med lite läckerheter från havet. Oliver mumsar glatt både av Jespers spagetthi och pappas pizza och Dante sussar sött i vagnen.

Oliver undersöker ett av mammas musselskal. Petter och Pontus filosoferar. Dante vilar hos mamma i skuggan vid en solstol. Det är hett i dag.

Eftermiddagen tillbringas vid poolen för att sen rusa upp till hotellet då det visar sig att rummen som är öppna för att man ska kunna ducha av sig stängs redan kl 16.00. De sista två timmarna tillbringas framför Mulle Meck på pappas dator i det lilla sällskapsrummet bakom baren. Oliver slocknar totalt i soffan men vaknar när H bär ut honom till transferbussen. Sen följer en pestig och kringelikrokig bussresa. Oliver blir rejält åksjuk för kanske första gången i sitt liv och kräks massor i de lägligt utplacerade palstpåsarna. På flygplatsen checkar vi in, sen är det två timmars väntan till. Tre timmars flygresa hem och sista arlandaexpress har gått så det blir flygbuss in till stan. I säng mellan två och halv tre.