"jul" i stan

Eller i alla fall ett stilla leksaks och klädregn över barnbarnen skedde här i lägenheten när vi kommit hem från skåne och morbror Peter kommit hem från en kort Berlinresa. Diverse fåniheter till os vuxna från Berlin, lite välbehövliga leksaker och moster Yvonne och morbror Filips avlagda Snowracer (den får nog stå i förrådet ett år eller två dock...)

man får vad man önskar

och man ska vara mycket noga med vad man önskar sig... även fast man inte önskar det på riktigt... 19/12 fick Dante över 40 graders feber och sen låg den mellan 39.8 och 40,4 i tre dagar, sen kom prickarna - typisk "tredagarsfeber" (eller någon av den miljard liknande prickvarianter som finns) med andra ord. Ingen sömn alls - utan en kokhet liten kille som låg mellan sina föräldrar iförd bara blöja och utan täcke och gnällde i tre nätter. Stackars stackars vår lille plutt. För en gångs skull uppskattade han faktiskt videon som gick varm med Pingu om och om igen.

mer datorstrul och andra tankar

... Så - nu har jag kört hårdvarutest, mjukvarutest, installerat om systemet, formaterat hårddisken och installerat om systemet igen, plockat ut mina extraminnen och satt i originalminnet och kört alla tester igen. Testerna visar inga fel, men datorn fortsätter kracha så den får nog träffa en servicetekniker i nästa vecka - en och en halv vecka kvart ill garantin går ut så det är brådis! Ska bara försöka hitta en inom barnvagnsavstånd... Hmmmm, var har jag stoppat undan datorns kartong - minns ngn vag tanke om att inte ställa den längst fram i förrådet, så den är nog väl dold. Grrr - varför kan inte saker fungera som de ska? Näe, nu ska jag skriva några stackars mail till människor vars mail jag aldrig hinner besvara och tala om att de inte är bortglömda men att jag fortfarande inte hinner svara på mail. sen måste jag sova för att kurera dunderförkyulningen jag åkt på. Hur jag ska orka med morgondagen med två vildbattingar och en dunderförkylning återstår att se. Den elaka mamman hoppas att de små också ska vara förkylda, fast erfarenheten säger mig att de kan vara hur förkylda som helst och fortfarande fara runt som yrväder, det är först när tempen passerat 39,7 och börjar närma sig 40° som det börjar anas en viss nedsaktning av tempot.... och så sjuka vill inte ens den elakaste av mammor att hennes barn ska bara för att hon ska orka med dagen. I värsta fall får jag extrainkalla mormor, eller kalla hem den ömme fadern från arbetet. Phu, på tisdag är det dagisdag igen.

The no-cry sleep soloution av Elizabeth Pantley

Panikköp för att reda ut våra trassliga nätter och äntligen kanske få lite sömn i stället för att en vaknar 10 ggr per natt eller mer och den större oftast drömmer två till tre mardrömmar per natt. Den verkar leva upp till sitt goda rykte som en problemlösare för oss som anser att femminutersmetoden och annat som innebär att barnet får gråta sig till sömns är helt förkastligt. Inga löften om att något ska fungera på en dag eller en vecka, men en stor mängd mycket goda tips och råd hur man på sikt kan få ungen att somna och somnaom utan tutte i munne, napp eller att bli buren konstant - till tips hur man vänjer över barnet från familjesängen till att sova i egen säng och ev eget rum om man så vill. Sist men inte minst ett kapitel om hur man själv återfår en god nattsömn, något som kan vara nog så svårt när man inte har fått sova en hel natt på två år. Även föräldrar behöver lära sig sova hela nätter igen - vilket jag tror är ett viktigt kapitel. Vi har börjat tillämpa de första små stegen för att tutten inte ska behöva vara i munnen vid insomningsögonblicket - och där gör vi framsteg, så jag tror att även fortsättningen nog kan lösa sig. kanske just för att boken inte utlovar några snabba fixar utan poängterar att ett struligt nattliv tar tid att rätta till, och att metoder som innebär gråt ofta kan fixa saker rätt snabbt men brukar ge bakslag ganska omgående. Har du problem med barn och nattsömnen/avvänjning/nappberoende/sova i egen sägn/vägra sova middag - köp boken. Jag ger den 10 starka pluspoäng. Speciellt som den är upplagd med hänsyn till att läsaren antagligen är utmattad på gränsen till knäpp av sömnbrist. Den ger dessutom paniklösningar för att man ska få tillräckligt mycket sömn för att ta itu med de verkliga sömnproblemen. ibland är man så trött att man ju inte orkar göra något åt saken - det blir ett oövervinnerligt steg, men med lite kloka ideer verkar det plötsligt som om nattsömn kanske är något som går att uppnå.

mer lucia

Funderade lite på det här med luciafirandet. Visst är det sött med små knattar som står på dagisgården och sjunger falskt - men för vems skull. Det var mer än ett av de minsta barnen som lämnade luciatåget och storgråtanda sprang till mamma eller pappa - hur kul är det då för barnen? O kunde inte snabbt nog bli av med pepparkakedräkten, även om det var han själv som hade bestämt att han ville vara pepparkaka - men i dag var han ju en buss (som så många andra dagar när han inte är en katt, hund, bil eller ett flygplan), och inte en pepparkakegubbe. Näe, nästa år får O nog bestämma själv om han vill vara med på firandet eller inte, om han går kvar då, just nu har jag mina dagisdubier.... Kanske är det framför allt flygplanets fel, det lilla flygplanet som för det mesta är ett ledset flygplan som behöver tröstas eftersom det saknar sina föräldrar, eller så tröstar Oliver sitt goseflygplan eftersom det är ledset och saknar mamma och pappa. Det är inte så svårt att amatörpsykologisera det hela och se vem det egentligen är som saknar mamma och pappa under dagisdagarna. Eller så är det bara en fas.... Hmmm, det här blev mer om min dagisångest än om lucia, även om bilden av min tappre lille pepparkaksgubbe som stod och såg tveksamt förskrämd ut bland en hög andra barn med varierande uttryck nog utlöste hela tankekedjan. Nu måste jag in och snosa lite på honom i hans säng och se efter så att han sover sött. Sen får vi se om några veckors julledighet trollar bort det ledsna flygplanet och de dagliga (nattliga) mardrömmarna, eller om de "bara är utvecklingsfaser".

datorer...

inget fungerar plötsligt, inga diskverktyg gör någon skillnad... och allt är kaos i datorn... bara att göra back up på allt viktigt, fälla en tår över det jag inte lyckas kopiera och sen radera rubbet och installera om systemet. hittar dessutom inte skivorna till det nyaste systemet så det blir till att installera en äldre version av OSX - panter i stället för tiger... eller om det var tvärtom - surt - speciellt som jag vant mig vid de senaste finesserna.... *morrar inte så lite heller*

Inflation i tomtar...

På dagis luciatåg fanns en stackars stjärngosse, några lucior och tärnor, men vi kan ju slå fast att årets luciamode var tomtedräkten :) O stack ut i sin pepparkaksgubbeutstyrsel - men han ville vara pepparkaka så då fick han det. För övrigt kan jag konstatera att min i övrigt helt ok digitalkamerea inte är mycket att ha när det är mörkt... Det var inte många bilder som lyckades bli skarpa. Notering: Lotta önskar sig en digital systemkamera av tomten och tandfen nästa gång de blir miljonärer. En annan sak vi kan konstatera är att reflexerna på uteoveraller syns genom alla möjliga varianter av luciautstyrsel när man använder blixt vid fotograferingen. Efter skönsången... var det mysigt att få komma upp i pappas famn innan det vankades lussebulla och varm choklad till alla duktiga nissar, tärnor,lucior, tomtar samt pepparkakegubben och stjärngossen. Samt så klart pepparkakor också. Dante var så klart med och beundrade storebror (även om han somnade halvvägs) dagen till ära iförd tomtemössa.

Julklappar

Nu är i stort sett alla julklappar klara, vissa är det svårt att hitta den perfekta presenten till, men jag tror att de sista knepiga nötterna är knäckta i alla fall. Julklapssväskorna är fulla och det som jag tycker är nästan lika roligt som att försöka klura ut en rolig present tar vid - inslagningen. Jag ska nog börja genast. Det blir nog inte riktigt lika mycket tid som tidigare år till att göra fantasifulla paket, och att tillverka egna etiketter har jag helt slopat i år - när skulle jag hinna det - men lite kul med snören och papper tänker jag unna mig i alla fall. Om någon släkting fortfarande undrar så finns barnens önskelista här. Jag ock maken önskar oss mest tid, besök, och en eller två nya teflonpannor till köket.

Att leva baklänges av Heidi Julavits

En underlig historia. Alice och Edith är systrar och tar flyget till Ediths bröllop när planet plötsligt blir kapat av deres blinde medpassagerare Bruno med ledarhund. Alice vägrar att finna sig i kapningen samtidigt som Edith verkar liera sig med kaparna något som sätter det redan komplicerade syskonskapet på prov. I mångt och mycket handlar boken om syskonens komplicerade relation till varandra, men även de lösryckta "skamberättelserna" ur de andra passagerarnas liv tar stor plats och skulle kunna bilda en egen liten novellsamling. (jag har personligen svårt för att läsa böcker med skiftande perspektiv när jag är trött då jag alltid tycker att ett perspektiv är intressantast och då gärna skummar igenom de passager som är berättade ur den andres synvinkel). Bruno spelar effektivt ut passagerarna mot varandra, men ställer inga krav, utan verkar mest intresserad av att agera allt mer underligt och undersöka hur långt han kan driva passagerarna i olika riktningar och utsätta dem för grymma psykologiska experiment. Dessutom visar det sig snart att hans vapen inte heller är laddade, och personen Alice får i uppgift att förhandla med verkar mer och mer vara på Brunos sida. Vad läsarna får veta tidigt är att kapningen i själva verket är ett skickligt iscensatt rollspel av ett institut för terroriststudier där bland andra systrarna kommit att bli ovetande försökskaniner och Bruno agerar rollspelsledare. Resultatet blir en mångbottnad bok som är spännande men bitvis lite för rörig för min mammatrötta hjärna. En utmärkt semesterbok när man har tid och ork att verkligen koncentrera sig på läsningen.