Dantekatt

Ibland hämtar man en liten kisse på dagis

Påskgubbe

Liten påkgubbe låg sött och sussade när jag hämtade honom på dagis på skärtorsdagen. Sen vaknade han allmänt tveksam tillhela världen.

Påskkatt

En liten påskkatt fick jag också hämta på dagis på skärtorsdagen – överlcyklig över att det skulle serveras fisk till middag den kvällen “katten älskar fisk”.

Föräldramöte

Så var det dags igen. Föräldramöte på dagis, det är nu man ska känna sig vuxen, eller är det inte? Trots någon miss är jag ändå glad över det dagisval vi gjorde för Oliver, Personalen är engagerad och även om många utifrån tycker att det är väldigt underligt att det inte finns några avdelningar så är det en pedagogik som fungerar utmärk. Barnen är indelade i åldersgrupper som arbetar enskilt tre förmiddagar i veckan, resterande tid är gemensam, vilket innebär att alla barn känner all personal, och all personal känner alla barn. Dessutom är det mycket vunnet på att de äldre lär sig måna om de som är yngre och de som är yngre lär sig massor gratis av det äldre (även om man får ta visst språkbruk på köpet). Olivers lilla grupp 3-4 åringar är 8 stycken på två personal och det måste jag säga är lyxigt, den åldersgruppen brukar ha betydligt fler barn per personal. Att varje tisdag spenderas i skogen med alla 40-barnen är något annat som tydligen förvånar, men det fungerar alldeles utmärkt, i dag hade de grillat korv, och vilken unge gillar inte att grilla korv? Ingen brände sig och ingen sprang bort i dag heller. Ett problem finns dock, de har svårt att fylla den vakanta förskolelärarplatsen, många kandidater skräms bort av arbetssättet, eller säger att man inte kan arbeta så och att det måste förändras. Ska man anställa en fast förskolelärare måste det vara någon som tycker att pedagogiken verkar bra annars är det ingen idé (känner du en utbildad förskolelärare som är toppen på alla sätt och vis, öppen, engagerad och som söker jobb, så finns det ett på kungsholmen). Underligt dock: De har inga brandövningar - något att ta upp på förskolerådet. Jag var den enda förälderna i Olivers åldersgrupp som ville vara med i förskolerådet? var finns engagemanget i barnens vardag? En liten guldkant: det bjöds på bröd, brie och charkbricka, hur ofta får man det på föräldramöten - jag har ingen aning, men det kändes mysigt att sitta i teaterrummet med tända ljus när vi hade delat in föräldrarna efter barnens åldersgrupper efter den gemensamma genomgången.

Etanol och brödsmulor...

DagisOlle (personal) berättade när jag hämtade Oliver i går att vid lunchen (soppa och mackor i skogen) hade Oliver bett om mer etanol. Vid frågan om vad han menade så svarade han självklart: "Etanol och bensin blir brödsmulor, jag vill ha en macka till" Det är ju solklart, i alla fall om man är en buss vilket han tydligen var just då, vilket bevisades av att han senare talade om för AnnaMaria (också personal) att hon hade ett fint halsband och att han också skulle ha ett sånt när han blev stor buss.

Pust

Så har dagis börjat igen på allvar, och det märks på den allmänna hälsan. Oliver släpar hem än det ena än det andra. I går när jag hämtade honom låg han och slöade på mattan i skohallen, väl hemma tog jag tempen - nästan 39°C. I morse lyckades han kräkas över hela frukostbordet, men sen har han nästan varit olidligt pigg och busig hela dagen. Men man kan inte gärna släppa iväg en unge till dagis som kräks och har feber. Min paroll är i alla fall en dag feberfri hemma innan han får gå tillbaka till dagis. Jag som hade tänkt få lite avklarat när Dante sussar middag denna vecka, det kan jag nog glömma :) Här har det mest rusats runt runt runt, dragits i mamma och krävts uppmärksamhet/avvärjande av totala katastrofer hela dagen. Ska inte ungarna vara lite trötta och lugna när de är sjuka? Mamma är definitivt trött och lugn :oP, fast periodvis inte alls så lugn som hon skulle önska.

hmpf

Dagis hade glömt informera oss om att de under sommaren ofta är ute på utflykt alla dagar vädret tillåter och alltså inte är tillbaka på dagis inna tretiden. Jaja. Nu vet vi det... Att de får vara ute mycket är ju bra, men jag tycker kanske att det blir lite väl långa dagar, speciellt när man som O inte är van att gå så länge mer än en dag i veckan. I dag hade de många sjuka i personalen dock och var kvar på gården så jag kunde hämta som vanligt... sen är det bara en vecka innan vi åker till korsika... och Oliver sommarlov börjar.

Min son är försvunnen!

Tidamtidam... jag tar vagnen och rullar iväg med en sovande D för att hämta O på dagis samma tid som alltid, men när jag kommer dit är det låst och släckt. ingen svarar på ringklockan eller i telefonen! Jag går ut på gatan igen och knackar på fönstret till kontoret, och som tur är är det någon där, men hon har ingen aning om var de håller hus! Efter flera olika försök får hon tag på en av personalen i dennas privata mobil, och de är i Fredhällsparken... Vet inte om jag ska skratta, gråta eller bli arg, skratta antar jag, de har ju inte tappat bort älsklingen eller något, bara helt glömt att han alltid hämtas efter lunch. Tur att vi inte hade planerat något mer orubbligt än att träffa mormor, henne är det enkelt att ringa och boka om:) Gruff! Jag tycker nog att de kunde sagt ngt när H lämnade i morse, eller slagit en signal hem eller till min mobil om de blev oplanerat sena. Vi får väl se vad de säger när jag försöker hämta igen om en timme. Egentligen gör det ju inte så mycket, och O tycker nog bara att det var kul att få busa i plaskdammen ett par timmar extra, men, äh, jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska säga.