Inte riktigt vardagsdramatik.

Vissa dagar blir lite utöver det vanliga. Man vaknar, får iväg storkillen till dagis och planerar för en lugn dag. Läser lite för Dante, busar i soffan, röjer lite, går iväg till konsum för att handla och tänker sen ta en sväng med honom i vagnen så att han somnar och man kan få lite gjort (städa och sortera och beställa kopior/fotoalbum av digitala bilder) för att därefter göra lunch, hämta O på dagis, gå ut och leka en sväng och kanske gå förbi biblioteket eller kika på den pågående kulturfestivalen. Inne på konsum ringer telefonen men jag hinner inte svara, nummret känner jag dock igen. Det ringer dock igen när jag står i kassan och visar sig vara Elin som är ute och går i grannskapet. Jättekul, vi har inte setts på ett bra tag, och en fika och lite pladder är ju roligare än att städa. Lillgrisen har blivit betydligt större än när jag såg henne sist, men är bedårande söt med en ljuvlig liten rosenknopp till mun och stora glada ögon. Att folk har problem att se att det är en liten tösabit förstår jag inte, men det är kanske inte alltid så lätt. Vi går upp till det lätt kaotiska hemmet och jag hinner stoppa ner den vid det här laget djupt sussande Dante i sängen, göra varsin koppa kaffe och småpladdre lite om flyttning och dagisplanering. Hur väljer man rätt dagis och skola??? Plötsligt ringer telefonen. Det är fröken Lelle från dagis som ringer för att berätta att O inte mår så bra, han var pigg och glad och hade busat som vanligt på morgonen, men nu har han plötsligt feber. Lite dåligt mammasamvete får jag; verkade han inte lite hängig i morse när jag tänker efter? Tur att E är här, det innebär att jag bara kan lämna Dante sussandes i sin säng och rusa ner för att hämta storebror på dagis med en gång. På vägen tycker jag att det låter lite underligt från grannen, men har bråttom för att hämta min lille sjukling som visar sig sitta insvept i en filt i "fröken Lelles" knä med frossa och inte så lite lessen. Skönt att det är nära hem. På väg in igen hör jag åter igen att det låter underligt så så fort jag fått ner Oliver i sängen med ett stort glas kall dryck med isbitar går jag ut för att ringa på hos grannen. Inget svar, men Elin hör också och lyssning i brevlådan bekräftar att granntantan ligger där inne och ropar på hjälp, men dörren är låst. Efter snabbt konfererande med Elin blir det SOS-alarm som rings upp och lovar att skicka någon. Vi försöker lugna och ropa att hjälp är på väg genom brevinkastet, men det är tveksamt ocm grannfrun hör oss då hon är nästintill döv. Plågsamt att veta att hon ligger där inne, antagligen livrädd för att ingen ska höra hennes rop på hjälp och troligen dessutom har ont, och inte kunna göra något mer. Hennes telefon ringer dessutom i ett, så antagligen har hon ett trygghetslarm som hon har larmat på, men de ringer tillbaka för att kolla vad som är fel, i stället för att genast skicka någon när hon inte svarar. Någon som SOS fått tag i har i alla fall hennes extranyckel får jag veta när SOS-operatören ringer tillbaka till mig för att bekräfta grannfruns namn och då säger, "bra, hennes nyckel har vi". Detta har dock inte vidarebefodrats till ambulanspersonalen som får ringa tillbaka till SOS när de kommit hit och då får veta att nyckel är på väg, så nu kan jag gå in lugnt trösta minst som vid det här laget vaknat i sin säng. Mystiskt hur grannfrun alltid ska råka ut för saker de få gånger Elin är här (sist var det brutalt näsblod [vi träffade på henne i trapphuset med blodet forsande]), fast jag måste säga att jag tycker det är skönt att ha en utbildad sjuksköterska till hands som med en gång vet vad man ska göra i de fallen. Dante blev av någon outgrundlig orsak livrädd för Svea och tyvärr hann vi återig nästan knappt fika alls på grund av all dramatik. Det får bli en annan gång, när flytt och radahusinvänjning är avklarat. Nu går mina ögon i kors och jag slits mellan tre alternativ:

• umgås lite med maken innan jag däckar totalt
• gå och lägga mig och sova bums
• få lite mer egentid och passa på att göra klart fotoalbumsbeställningen nu när jag äntligen hittat ett ställe som kan klara av att hantera att jag sitter vid MAC och inte PC

Surströmming

Surströmming har jag aldrig ätit, inte av principskäl (det har bara aldrig blivit av) även om jag tycker det verkar lite obskyrt att njuta av rutten mat. Alltså har jag heller ingen erfarenheter av doften fram tills i dag. Nu vet jag dock. Vi kom hem, hade lämnat fönster på glänt, och möttes av en mycket obehaglig doft som uppfyllde hela lägenheten. Det stora företaget i husets medarbetare tycker tydligen att det är en bra idé att ha surströmmingsskiva på uteplatsen, rakt nedanför vår balkong, det tycker inte jag. Kunde de nu inte hållit till någon annan stans, längre från bebyggelse, eller inomhus så borde de i alla fall ha förvarnat de boende! Hade jag haft en aning så skulle jag nogsamt stängt alla fönster och värdringsfönster innan jag gick hemifrån, i stället får jag vänja mig vid doften och plantera några gamla rökelsepinnar i balkonglådorna. Jag undrar om man får ha surströmmingsskiva så där, eller om jag kanske ska vara en riktig gnällkärring och ringa störningsjouren?

Lillasyster blir stor...

I dag fyllde lillasyster myndig, plötligt är lilltjejen inte så liten längre, hon får till och med rösta i höst. Födelsedagan firades med en blommig hammare, middag hos far, och sedan utgång för hennes del, vi gick hem med barn som var halvsovandes för att mötas av surströmmingsdoft i lägenheten.

Fotostund

O äter äpple.

D vilar i soffan.

Plockade fram kameran en stund i går eftermiddags i ett litet fotoryck, fler bilder finns här och här.

Kin, Bingaringarong och Bangrod.

Kin, Bingaringarong och Bangrod är Olivers tre små flygplan som han har byggt av geomags, Kin har en lapp på stjärtfenan där jag skulle skriva deras namn om hon skulle komma bort....

Bygga upp och riva ner

Eller i alla fall riva ner. Jag går förbi Sabbatsberg och ser att de håller på att riva massor, undrar vad de pysslar med? surfar runt lite och ser att de ska bygga nya bostäder, det är i alla fall lovvärt, vi får väl se vad det blir av det hela.

Erstaviksbadet

Jag måste erkänna att jag inte är någon stor anhängare av att bada i små sjöar, helst ska det vara havet. I går tog jag barnen och packade filt, badkläder dricka och frukt och begav oss iväg med Saltsjöbanan. Först ett stopp i Sickla för att äta lunch med pappa enligt önskemål från Oliver, sen fortsatte vi till Erstaviksbadet. Efter byte i Igelboda så kom vi fram till stationen som låg mitt ute i skogen, därifrån följde en relativt enkel promenad på en liten grusväg till en parkering, efter parkeringen tog dock små knaggliga skogsstigar fulla med rötter över. Ingen lätt barnvagnspromenad, även om det fungerade. Nästa gång blir det nog Dante i bärsjal i stället, och sällskap att bära väskor och filt. Väl framme möttes vi dock av en härlig mediumstor sandstrand, och O fick möjlighet att bada en hel del med mamma då dante sussade sött i vagnen. Promenaden tillbaka blev knölig, Oliver var trött och ville inte gå, men ståbrädan hade inte en chans i terrängen och tillslut kom vi fram till saltsjöbanan där vi fördrev väntetiden med att kika in i tunneln. Vid slussen belönade vi oss med varsin bulle innan vi tog trean hem.

Den söta lilla stationen med egna blomlådor mitt i ingen stans. Bitvis var den knöliga promenadstigen förhållandevis slät och med underbar natur runt omkring. Vattnet var alldeles lagom varmt och med spännande små vågor för en treåring.

Grattis, grattis, grattis

Oliver och Dantes lilla nyfödda kusin.

Klockan nio ringer telefonen och en automatiserad röst kungör att vi har fått ett sms, och att det nu kommer att läsas upp. Både jag och H lyssnade och försökte uttyda det "hgnrp miof lsdk gnrpl gnrpl sju gnirpel hnuff hlsingbrg lsarett fnurp gniffla gniffla" var vad det lät som trots att vi lyssnade fler gånger. Skicka alltså aldrig sms till det fasta nätet! Någon stans i mitten tyckte dock både jag och H att det lät som "Helsingborgs lasarett" och efter en koll på deras hemsida fick vi våra misstankar bekräftade: Miranda fick en lillebror i natt och Oliver och Dante en liten kusin. Massor med grattis till hela familjen!