Inte riktigt vardagsdramatik.

Vissa dagar blir lite utöver det vanliga. Man vaknar, får iväg storkillen till dagis och planerar för en lugn dag. Läser lite för Dante, busar i soffan, röjer lite, går iväg till konsum för att handla och tänker sen ta en sväng med honom i vagnen så att han somnar och man kan få lite gjort (städa och sortera och beställa kopior/fotoalbum av digitala bilder) för att därefter göra lunch, hämta O på dagis, gå ut och leka en sväng och kanske gå förbi biblioteket eller kika på den pågående kulturfestivalen. Inne på konsum ringer telefonen men jag hinner inte svara, nummret känner jag dock igen. Det ringer dock igen när jag står i kassan och visar sig vara Elin som är ute och går i grannskapet. Jättekul, vi har inte setts på ett bra tag, och en fika och lite pladder är ju roligare än att städa. Lillgrisen har blivit betydligt större än när jag såg henne sist, men är bedårande söt med en ljuvlig liten rosenknopp till mun och stora glada ögon. Att folk har problem att se att det är en liten tösabit förstår jag inte, men det är kanske inte alltid så lätt. Vi går upp till det lätt kaotiska hemmet och jag hinner stoppa ner den vid det här laget djupt sussande Dante i sängen, göra varsin koppa kaffe och småpladdre lite om flyttning och dagisplanering. Hur väljer man rätt dagis och skola??? Plötsligt ringer telefonen. Det är fröken Lelle från dagis som ringer för att berätta att O inte mår så bra, han var pigg och glad och hade busat som vanligt på morgonen, men nu har han plötsligt feber. Lite dåligt mammasamvete får jag; verkade han inte lite hängig i morse när jag tänker efter? Tur att E är här, det innebär att jag bara kan lämna Dante sussandes i sin säng och rusa ner för att hämta storebror på dagis med en gång. På vägen tycker jag att det låter lite underligt från grannen, men har bråttom för att hämta min lille sjukling som visar sig sitta insvept i en filt i "fröken Lelles" knä med frossa och inte så lite lessen. Skönt att det är nära hem. På väg in igen hör jag åter igen att det låter underligt så så fort jag fått ner Oliver i sängen med ett stort glas kall dryck med isbitar går jag ut för att ringa på hos grannen. Inget svar, men Elin hör också och lyssning i brevlådan bekräftar att granntantan ligger där inne och ropar på hjälp, men dörren är låst. Efter snabbt konfererande med Elin blir det SOS-alarm som rings upp och lovar att skicka någon. Vi försöker lugna och ropa att hjälp är på väg genom brevinkastet, men det är tveksamt ocm grannfrun hör oss då hon är nästintill döv. Plågsamt att veta att hon ligger där inne, antagligen livrädd för att ingen ska höra hennes rop på hjälp och troligen dessutom har ont, och inte kunna göra något mer. Hennes telefon ringer dessutom i ett, så antagligen har hon ett trygghetslarm som hon har larmat på, men de ringer tillbaka för att kolla vad som är fel, i stället för att genast skicka någon när hon inte svarar. Någon som SOS fått tag i har i alla fall hennes extranyckel får jag veta när SOS-operatören ringer tillbaka till mig för att bekräfta grannfruns namn och då säger, "bra, hennes nyckel har vi". Detta har dock inte vidarebefodrats till ambulanspersonalen som får ringa tillbaka till SOS när de kommit hit och då får veta att nyckel är på väg, så nu kan jag gå in lugnt trösta minst som vid det här laget vaknat i sin säng. Mystiskt hur grannfrun alltid ska råka ut för saker de få gånger Elin är här (sist var det brutalt näsblod [vi träffade på henne i trapphuset med blodet forsande]), fast jag måste säga att jag tycker det är skönt att ha en utbildad sjuksköterska till hands som med en gång vet vad man ska göra i de fallen. Dante blev av någon outgrundlig orsak livrädd för Svea och tyvärr hann vi återig nästan knappt fika alls på grund av all dramatik. Det får bli en annan gång, när flytt och radahusinvänjning är avklarat. Nu går mina ögon i kors och jag slits mellan tre alternativ:

• umgås lite med maken innan jag däckar totalt
• gå och lägga mig och sova bums
• få lite mer egentid och passa på att göra klart fotoalbumsbeställningen nu när jag äntligen hittat ett ställe som kan klara av att hantera att jag sitter vid MAC och inte PC