Akut

Någon hade ont i magen när jag hämtade på dagis, efter att han gråtit och skrikt non stop i en timme packade jag ned honom i en taxi och åkte till Astrid Lindgrens barnsjukhus. Snabbt vick vi ett eget undersökningsrum att vänta i (det går inte så bra att ha någon som gråter och skriker konstant i det allmänna väntrummet) och förvånansvärt snart kom farbror doktorn. Klämde och lyssnade lite och plockade fram stora lavemangssprutan... en kvart senare satt Oliver på toaletten och var plötsligt sitt pladdriga nonstopfrågande glada jag igen. Förvandlingen från den ömkliga lilla pojken som bara legat ihopkurad på sidan och gråtit nyss var sensationell. Mirakeldoktorn med den magiska sprutan... Frågan är om man är fjompig som mamma ? Det är man nog, och det känner man av när man åker till akuten med en förstoppad treåring *ler snett*. Men förstoppad har han varit tidigare, och då gnällt vid toabesök, inte gråtit och skrikt konstant i flera timmar. Nåväl, hellre träffa läkaren en gång för ofta än en gång för lite. Önskar bara att husläkaren hade lite generösare öppettider eller att närakuten öppnade lite tidigare så man inte behöver åka till akuten så fort något oroar en mer än normalt (säg inte sjukvårdsupplysningen - de har jag ringt ett otal gånger bara för att få råd och tips, och de säger alltid "åk till akuten" även när jag egentligen inte är särkilt orolig utan bara behövde ett råd).