Snart Ett!

Fick ett mail från en väninnan som just kommit hem med sin nyfödda lilla dotter från BB - så oändligt söt och liten, och vår minsta fyller ett i morgon. Hur blev han så stor? Tiden gick och plötsligt kan han gå, älska allt vad grisar heter och tydligt ge besked om när han ogillar något - temperament har han vår lille Dante. Att mamma totalt lessnade på att bli tuttad på hela natten i natt hörde till en av de saker han definitivt inte gillade. Han skrek (och då menar vi inte grät...) slog omkring sig och slet i både mammas och pappas tröjor, den kvart det tog för honom att lugna sig kändes evighetslång och jag kände mig som den elakaste i hela världen trots att vi inte lämnade honom ensam med sin frustration. Till slut kröp han ihop med ryggen mot mitt bröst och ett stadigt tag om min arm som han lindat om sig och somnade om. Det blev några vakningar till under natten men jag orkar bara inte längre att bli väckt var 30-40e minut mellan kl 02 och 06 av någon som vill myssnutta lite. Så småningom kanske han kan lära sig att sova i egen säng också - men det är nog ett senare kapitel. Vore skönt dock att ha plats i vår säng för nattvandrare - det går knappast att sova fyra i den, så två barn i den innbär ofta att H flyttar ut till soffan de få gånger Oliver inte leds tillbaka till sin egen säng och sövs om där. Även större små pojkar kan ha behov av lite närhet ibland och det känns lite orättvist att han så sällan får njuta av lyxen att somna tryggt mellan mamma och pappa. Dessutom kunde det vara mysigt att få sova tillsammans med maken utan en liten virvelvind som ligger mellan oss och snurrar runt. Han blir förvisso arg, men även glad (när oliver leker titut med honom till exempel - eller när han lyckas få storebror att skratta genom att hitta på ett bus - som då upprepas om och om igen). Och gosig - speciellt när han vill visa att han tycker om något - vilket han gör genom att lägga kinden emot det och gossa - senast var det middagen som fick sin uppskattning betygad på det viset - och Dante som fick ta ett kvällsbad. Tala om vad han vill kan han också göra vår lille ettåring - trots att han inte behärskar så många ord ännu (mamma, pappa, grrrch (gris), khhrrr(katt)och waouaou (hund)), men det går ju lika bra att dra i någon och peka på det man vill ha eller dit man vill bli buren - sovrummet om man är trött och köket när man är hungrig. Och när mamma, trots att han fortfarande efter femtonde förfrågan om han badat klart och vill bli upplyft skakar intensivt på huvudet, lyfter upp honom blir han... just det arg! Vill man bli buren i den gosiga bärsjalen börjar man med att dra ner den från soffan och gossa lite med den för att sen släpa iväg med den och uppfodrande sträcka upp den mot mamma under enträgna "dah... dah...!"

att skynda...

läste en sak hos skorpan som var tänkvärd "Jag minns nu inte på rak arm vilken ålder det är barn börjar förstå att saker går fortare när man skyndar sig, men det är en bit in i skolåldern. Till dess är allt tjat om att de ska skynda sig helt lönlöst" Ska försöka minnas detta vid alla tillfällen planeringen brustit och man försöker få de små att klä på sig i stället för att leka tunnelbana och åla runt på golvet.

bluetooth - ha!

Att det fungerade nu skulle jag aldrig ha skrivit - nu har datorn "tappat bort" maskinvaran igen *suckar* orkar inte hålla på och öppna min burk hela tiden. Orkar dessutom inte ringa och tjafsa med dicom igen just nu.

Kaputt

kaputt var den gamla kameran - ville inte starta alls... så bilder blir det inga - möjligen sådana tagna med mobilen - men mobilkbaliteten lämnar en hel del att önska. Bluetoothsladden lyckades vi dock trycka fast igen - inte för att det var klart vad som var bluetoothchipet... men tryckande på allehanda sladdar i datorn resulterade i att det nu fungerar igen. Då visade det sig att synka mobilen med OSx 10.3... inte var så lätt, och 10.4 an är borta - får väl leta lite mer efter den.

Varför det och varför då?

Frågorna haglar allt tätare. Varför snöar det? När är det kallt? Vad är kallt? Vad är en golvbrunn? Vad får man stoppa i avloppet? Var bor flygplan? De mer alldagliga frågorna har dessutom börjat blandas upp med sådana som inte alltid är så lätta att svara på: Vad är att dö? Vad är ett medvetande? När fick jag ett medvetande? Vad är tid? Att vara förälder är ävan att vara superpedagog och försöka förklara de mest komplicerade saker på en snart treårings nivå, och att ständigt påminnas om allt man inte har svar på.

Sova borta

I kväll är första gången. Sovabortapremiär. Oliver har lekt med tanken några gånger men alltid backat i sista sekunden, men nu tycktes tiden vara mogen (jag och H har sagt att de får sova borta först när de själva känner att de vågar och vill, innan dess får vi nöja oss med barnvakt i hemmet eller att inte gå ut sent [...skulle vi förresten orka hålla oss vakna efter kl 22.30??]). I förrgår konstaterade dock Oliver att han ville sova hos mormor - och blev riktigt sur för att det inte gick att ordna samma kväll. Han har diskuterat hela dagen vad han skulle ta med sig (pyamas, tandborste och "plan" [goseflygplanet han fick av Jenny som bäbis och som alltid finns i sängen eller när det behövs ett goss]) och var överlycklig när det äntligen var dags att åka iväg till mormor. "Mamma, du behöver inte hämta mig förrns i övermorgon". När vi väl kom dit var det svårt att locka av honom en hejdåpuss - han rusade in för att leka med bilarna som bor i mormors leksaksskåp.... Hemma igen var det besynnerligt tomt och tyst - även om Dante njöt av den odelade uppmärksamheten och rusade runt här som en liten vilde. Middagen gick snabbt och sen sov dante - poff... Jag har fått tid att blogga lite och H att "jobba" (eller vad han nu pysslar med). O har ringt hem två gånger - men bara för att tala om att "jag saknar dig inte alls mamma, du behöver inte hämta mig förrns på lördag...". Nu fick vi precis mail från mormor:Så här ser det ut i min säng sedan kvart över åtta i kväll. Nu ska jag snart också följa exemplet så att jag finns i närheten om grannarna skulle bullra (Oliver frågade om alla okända ljud "det är bara pojken ovan på, han är fjorton år, som tar av sig skorna och drar ut sin skrivbordsstol". Efter tre portioner tortellini med smör, chokladtårta med grädde (halv bit) och bubbelbad tandborstning och massor av sagor var han rätt nöjd. Ska bli spännande och se hur natten blir.

mer dator

Var iväg och hämtade datorn hos Dicom i förrgår - de hade bytt ut moderkortet (som har en tendens att strula på min datormodell), men tyvärr råkat slarva bort min blåtand upptäckte jag i morse. Ringde dit i morse och fick tala med servicekillen som skulle iväg på kundmöte och sen ta helg... han hann alltså inte ta emot min dator utan sade att blåtandschipet skulle finnas kvar och att han var säker på att det hade sökt efter enheter när de provstartat datorn. Hans tips var att jag skulle skruva upp eländet (nja så uttryckte han det ju inte) och se om sladden lossnat till chipet... HA, vet ni hur en imacG5a ser inuti - stoppa i nytt minne fixar jag - men var sjutton sitter det 1x1 cm stora (lilla) bluetoothchipet? Nåväl, jag ska snart stänga ner för kvällen och se om maken kan lyckas hitta leändet. Jag hittade i alla fall inget med lösa sladdar, men vågade inte rota runt hur mycket som helst.

shopping

I dag har vi shoppat loss med julklappspengarna avsedda för just köksmaskiner. En foodprocessor och en hushållsassistent. Den gamla mixern var helt kaputt (saknade delar och bunken var sprucken, och med bakningstakten här hemma kan en ordentlig assistent vara ett välkommet tilskott för att slippa knåda degar var och varannan dag (ja inte jag då - bakandet står maken för, med hjälp av O som älskar att baka) 700 kr kvar - de ska nog spenderas på en ny kökslampa som vi har gått och trånat efter hela hösten men inte velat unna oss. Får se om det kan komma en bild på den så småningom. Jag köpte också nya uppladdningsbara batterier till min gamla koloss till digitalkamera, så när de är laddade får vi se om jag kan sparka igång den. Hmmm, den är från 2000 och så _enorm_. inget att stoppa i innerfickan här inte.

dagens citat

"jag är så glad att du är här lilla bussen" storebror till lillebror när de låg och gosade på vardagsrumsgolvet "jag vill vara naken som en liten kanin" Oliver som inte ville ta på sig ytterkläder när vi skulle gå ut utan tvärtom klä av sig helt "det bor en liten fågel i min mage och kvittrar, den har jag svalt" Oliver när nägot lät på promenaden i dag

bildbrist

kameran ja.... den försvann på julafton - spårlöst. Någon gång mellan julmidagen och jultomten så gick den helt upp i rök. Inga julfoton från i år alltså, inga skånefoton heller och inga nya kort innan vi har blivit rika och införskaffat en ny kamera - om den nu inte dyker upp. Familjerna Danielsson/Nilsson/Bruce letade igenom det lilla huset i skåne från topp och faktiskt ända ner i källaren (hur sjutton den nu skulle ha hamnat där). Askan rotades igenom (om nu något barn skulle stoppat den i påsen med brännbart som brändes på juldagen) och alla hemliga gömställen undersökts noga - men borta förblev kameran. Tråkigt för det var en bra liten kamera - och suverän att fylla hårddisken med foton med....

julfirande

Julen firades i skåne hos Håkans syster med man och dotter. Kusinerna busade glatt tillsammans och Oliver var överlycklig över det nya tillskottet till familjen där nere - en liten kattfröken vid namn Maja. Maja hade kommit promenderande över åkrarna en dag och adopterat familjen som sin egen och Baloo som ny extrapappa, troligen hade hennes mamma blivit överkörd. Även återseende av favoriten Baloo var glatt.O tillbringade ett antal timmar liggandes mer eller mindre ovanpå denne ursnälle enorme röda kattfarbror och lyssnande på hans spinnande med örat mot Baloos mage. Julklappar i mängder till barnen, mest leksaker så klart, men även lite kläder tack och lov (vi drunknar snart i leksaker här). på delad förstaplats för O låg nog det batteridrivna briotåget med räls och X2000 brio tåget, Dante släpar runt på dragankan han fick av farfar och nonna dagarna i ända, vi fick ett par (mycket behövda) nya huvudkuddar som är sååååå sköna. Utflykt till Gammelfarfaroch gammelfarmor som nog var glada över att få se sina barnbarnsbarn, även om Miranda inte alls var på gåborthumör och oliver helst ville springa runt runt runt (i ett hus fullt av små porslinsfåglar och andra prydnadssaker = två föräldrar på helspänn). Det hanns också med en utflykt till Håkan och Marias (systern) moster och morbror i Ängleholm där det vankades fler ömtåliga prydnadssaker - god fiskgratäng och fler julklappar.

"jul" i stan

Eller i alla fall ett stilla leksaks och klädregn över barnbarnen skedde här i lägenheten när vi kommit hem från skåne och morbror Peter kommit hem från en kort Berlinresa. Diverse fåniheter till os vuxna från Berlin, lite välbehövliga leksaker och moster Yvonne och morbror Filips avlagda Snowracer (den får nog stå i förrådet ett år eller två dock...)

man får vad man önskar

och man ska vara mycket noga med vad man önskar sig... även fast man inte önskar det på riktigt... 19/12 fick Dante över 40 graders feber och sen låg den mellan 39.8 och 40,4 i tre dagar, sen kom prickarna - typisk "tredagarsfeber" (eller någon av den miljard liknande prickvarianter som finns) med andra ord. Ingen sömn alls - utan en kokhet liten kille som låg mellan sina föräldrar iförd bara blöja och utan täcke och gnällde i tre nätter. Stackars stackars vår lille plutt. För en gångs skull uppskattade han faktiskt videon som gick varm med Pingu om och om igen.

mer datorstrul och andra tankar

... Så - nu har jag kört hårdvarutest, mjukvarutest, installerat om systemet, formaterat hårddisken och installerat om systemet igen, plockat ut mina extraminnen och satt i originalminnet och kört alla tester igen. Testerna visar inga fel, men datorn fortsätter kracha så den får nog träffa en servicetekniker i nästa vecka - en och en halv vecka kvart ill garantin går ut så det är brådis! Ska bara försöka hitta en inom barnvagnsavstånd... Hmmmm, var har jag stoppat undan datorns kartong - minns ngn vag tanke om att inte ställa den längst fram i förrådet, så den är nog väl dold. Grrr - varför kan inte saker fungera som de ska? Näe, nu ska jag skriva några stackars mail till människor vars mail jag aldrig hinner besvara och tala om att de inte är bortglömda men att jag fortfarande inte hinner svara på mail. sen måste jag sova för att kurera dunderförkyulningen jag åkt på. Hur jag ska orka med morgondagen med två vildbattingar och en dunderförkylning återstår att se. Den elaka mamman hoppas att de små också ska vara förkylda, fast erfarenheten säger mig att de kan vara hur förkylda som helst och fortfarande fara runt som yrväder, det är först när tempen passerat 39,7 och börjar närma sig 40° som det börjar anas en viss nedsaktning av tempot.... och så sjuka vill inte ens den elakaste av mammor att hennes barn ska bara för att hon ska orka med dagen. I värsta fall får jag extrainkalla mormor, eller kalla hem den ömme fadern från arbetet. Phu, på tisdag är det dagisdag igen.

The no-cry sleep soloution av Elizabeth Pantley

Panikköp för att reda ut våra trassliga nätter och äntligen kanske få lite sömn i stället för att en vaknar 10 ggr per natt eller mer och den större oftast drömmer två till tre mardrömmar per natt. Den verkar leva upp till sitt goda rykte som en problemlösare för oss som anser att femminutersmetoden och annat som innebär att barnet får gråta sig till sömns är helt förkastligt. Inga löften om att något ska fungera på en dag eller en vecka, men en stor mängd mycket goda tips och råd hur man på sikt kan få ungen att somna och somnaom utan tutte i munne, napp eller att bli buren konstant - till tips hur man vänjer över barnet från familjesängen till att sova i egen säng och ev eget rum om man så vill. Sist men inte minst ett kapitel om hur man själv återfår en god nattsömn, något som kan vara nog så svårt när man inte har fått sova en hel natt på två år. Även föräldrar behöver lära sig sova hela nätter igen - vilket jag tror är ett viktigt kapitel. Vi har börjat tillämpa de första små stegen för att tutten inte ska behöva vara i munnen vid insomningsögonblicket - och där gör vi framsteg, så jag tror att även fortsättningen nog kan lösa sig. kanske just för att boken inte utlovar några snabba fixar utan poängterar att ett struligt nattliv tar tid att rätta till, och att metoder som innebär gråt ofta kan fixa saker rätt snabbt men brukar ge bakslag ganska omgående. Har du problem med barn och nattsömnen/avvänjning/nappberoende/sova i egen sägn/vägra sova middag - köp boken. Jag ger den 10 starka pluspoäng. Speciellt som den är upplagd med hänsyn till att läsaren antagligen är utmattad på gränsen till knäpp av sömnbrist. Den ger dessutom paniklösningar för att man ska få tillräckligt mycket sömn för att ta itu med de verkliga sömnproblemen. ibland är man så trött att man ju inte orkar göra något åt saken - det blir ett oövervinnerligt steg, men med lite kloka ideer verkar det plötsligt som om nattsömn kanske är något som går att uppnå.

mer lucia

Funderade lite på det här med luciafirandet. Visst är det sött med små knattar som står på dagisgården och sjunger falskt - men för vems skull. Det var mer än ett av de minsta barnen som lämnade luciatåget och storgråtanda sprang till mamma eller pappa - hur kul är det då för barnen? O kunde inte snabbt nog bli av med pepparkakedräkten, även om det var han själv som hade bestämt att han ville vara pepparkaka - men i dag var han ju en buss (som så många andra dagar när han inte är en katt, hund, bil eller ett flygplan), och inte en pepparkakegubbe. Näe, nästa år får O nog bestämma själv om han vill vara med på firandet eller inte, om han går kvar då, just nu har jag mina dagisdubier.... Kanske är det framför allt flygplanets fel, det lilla flygplanet som för det mesta är ett ledset flygplan som behöver tröstas eftersom det saknar sina föräldrar, eller så tröstar Oliver sitt goseflygplan eftersom det är ledset och saknar mamma och pappa. Det är inte så svårt att amatörpsykologisera det hela och se vem det egentligen är som saknar mamma och pappa under dagisdagarna. Eller så är det bara en fas.... Hmmm, det här blev mer om min dagisångest än om lucia, även om bilden av min tappre lille pepparkaksgubbe som stod och såg tveksamt förskrämd ut bland en hög andra barn med varierande uttryck nog utlöste hela tankekedjan. Nu måste jag in och snosa lite på honom i hans säng och se efter så att han sover sött. Sen får vi se om några veckors julledighet trollar bort det ledsna flygplanet och de dagliga (nattliga) mardrömmarna, eller om de "bara är utvecklingsfaser".

datorer...

inget fungerar plötsligt, inga diskverktyg gör någon skillnad... och allt är kaos i datorn... bara att göra back up på allt viktigt, fälla en tår över det jag inte lyckas kopiera och sen radera rubbet och installera om systemet. hittar dessutom inte skivorna till det nyaste systemet så det blir till att installera en äldre version av OSX - panter i stället för tiger... eller om det var tvärtom - surt - speciellt som jag vant mig vid de senaste finesserna.... *morrar inte så lite heller*

Inflation i tomtar...

På dagis luciatåg fanns en stackars stjärngosse, några lucior och tärnor, men vi kan ju slå fast att årets luciamode var tomtedräkten :) O stack ut i sin pepparkaksgubbeutstyrsel - men han ville vara pepparkaka så då fick han det. För övrigt kan jag konstatera att min i övrigt helt ok digitalkamerea inte är mycket att ha när det är mörkt... Det var inte många bilder som lyckades bli skarpa. Notering: Lotta önskar sig en digital systemkamera av tomten och tandfen nästa gång de blir miljonärer. En annan sak vi kan konstatera är att reflexerna på uteoveraller syns genom alla möjliga varianter av luciautstyrsel när man använder blixt vid fotograferingen. Efter skönsången... var det mysigt att få komma upp i pappas famn innan det vankades lussebulla och varm choklad till alla duktiga nissar, tärnor,lucior, tomtar samt pepparkakegubben och stjärngossen. Samt så klart pepparkakor också. Dante var så klart med och beundrade storebror (även om han somnade halvvägs) dagen till ära iförd tomtemössa.

Julklappar

Nu är i stort sett alla julklappar klara, vissa är det svårt att hitta den perfekta presenten till, men jag tror att de sista knepiga nötterna är knäckta i alla fall. Julklapssväskorna är fulla och det som jag tycker är nästan lika roligt som att försöka klura ut en rolig present tar vid - inslagningen. Jag ska nog börja genast. Det blir nog inte riktigt lika mycket tid som tidigare år till att göra fantasifulla paket, och att tillverka egna etiketter har jag helt slopat i år - när skulle jag hinna det - men lite kul med snören och papper tänker jag unna mig i alla fall. Om någon släkting fortfarande undrar så finns barnens önskelista här. Jag ock maken önskar oss mest tid, besök, och en eller två nya teflonpannor till köket.

Att leva baklänges av Heidi Julavits

En underlig historia. Alice och Edith är systrar och tar flyget till Ediths bröllop när planet plötsligt blir kapat av deres blinde medpassagerare Bruno med ledarhund. Alice vägrar att finna sig i kapningen samtidigt som Edith verkar liera sig med kaparna något som sätter det redan komplicerade syskonskapet på prov. I mångt och mycket handlar boken om syskonens komplicerade relation till varandra, men även de lösryckta "skamberättelserna" ur de andra passagerarnas liv tar stor plats och skulle kunna bilda en egen liten novellsamling. (jag har personligen svårt för att läsa böcker med skiftande perspektiv när jag är trött då jag alltid tycker att ett perspektiv är intressantast och då gärna skummar igenom de passager som är berättade ur den andres synvinkel). Bruno spelar effektivt ut passagerarna mot varandra, men ställer inga krav, utan verkar mest intresserad av att agera allt mer underligt och undersöka hur långt han kan driva passagerarna i olika riktningar och utsätta dem för grymma psykologiska experiment. Dessutom visar det sig snart att hans vapen inte heller är laddade, och personen Alice får i uppgift att förhandla med verkar mer och mer vara på Brunos sida. Vad läsarna får veta tidigt är att kapningen i själva verket är ett skickligt iscensatt rollspel av ett institut för terroriststudier där bland andra systrarna kommit att bli ovetande försökskaniner och Bruno agerar rollspelsledare. Resultatet blir en mångbottnad bok som är spännande men bitvis lite för rörig för min mammatrötta hjärna. En utmärkt semesterbok när man har tid och ork att verkligen koncentrera sig på läsningen.