Att leva baklänges av Heidi Julavits

En underlig historia. Alice och Edith är systrar och tar flyget till Ediths bröllop när planet plötsligt blir kapat av deres blinde medpassagerare Bruno med ledarhund. Alice vägrar att finna sig i kapningen samtidigt som Edith verkar liera sig med kaparna något som sätter det redan komplicerade syskonskapet på prov. I mångt och mycket handlar boken om syskonens komplicerade relation till varandra, men även de lösryckta "skamberättelserna" ur de andra passagerarnas liv tar stor plats och skulle kunna bilda en egen liten novellsamling. (jag har personligen svårt för att läsa böcker med skiftande perspektiv när jag är trött då jag alltid tycker att ett perspektiv är intressantast och då gärna skummar igenom de passager som är berättade ur den andres synvinkel). Bruno spelar effektivt ut passagerarna mot varandra, men ställer inga krav, utan verkar mest intresserad av att agera allt mer underligt och undersöka hur långt han kan driva passagerarna i olika riktningar och utsätta dem för grymma psykologiska experiment. Dessutom visar det sig snart att hans vapen inte heller är laddade, och personen Alice får i uppgift att förhandla med verkar mer och mer vara på Brunos sida. Vad läsarna får veta tidigt är att kapningen i själva verket är ett skickligt iscensatt rollspel av ett institut för terroriststudier där bland andra systrarna kommit att bli ovetande försökskaniner och Bruno agerar rollspelsledare. Resultatet blir en mångbottnad bok som är spännande men bitvis lite för rörig för min mammatrötta hjärna. En utmärkt semesterbok när man har tid och ork att verkligen koncentrera sig på läsningen.