Att våga släppa taget

I dag tog Dante steget från två, tre stapplande steg utan stöd till att helt plötsligt resa sig mot soffan och sen promenera iväg över vardagsrumsgolvet, precis som storebror går han innan han "fyllt" 10-månader, och precis som storebror lär det bli mååånga blåmärken och bulor. Nackdelen med att börja gå så tidigt är nog att korordinationen ju inte är den bästa, men det är så underbart att ha bemästrat gåendets konst att man skrattar högt för varje steg man lyckas ta. Två tänder till skymtar dessutom i dag i överkäken, så från att de senaste tre månaderna haft bara två små gaddar där nere verkar det nu bli fyra, detta kan antagligen förklara den senaste veckans bottenrekord i dålig nattsömn. Oliver var med mamma och fikade kanelbulle i dag och hamnade bredvid Peter Siepen. Oj vilken fin knallrosa tröja han hade tyckte Oliver, för att inte tala om det stora dinglande och glittriga örhänget.