Bunkern som inte fanns

H's nya hobby är nedlagda underjordiska stridsledningscentraler, bunkrar och liknande. Helst vill han ha en alldeles egen :) På väg ner till Ödeshög för att fira påsk ville han kika på en som skulle ligga på vägen, visst, helt OK för mig, även om jag har svårt att se nöjet i att titta på ingenting. D.v.s en nedlagd, igencementerad och övertäckt bunker, som inte syns alls i terrängen. I Kolmårdenskogen tog vi av mot Drömgruvan (vackert namn, enligt legenden så skulle den finaste fältspatmineralen finnas i kolmårdenskogarna, och sen drömde en person den exakta platsen för var det skulle vara lämpligt att gräva en gruva) för att sen köra fast i en brant uppförsbacke där snön låg kvar. Två försök, men vi kunde inte ta oss upp genom snön. Håkan gick ur för att se om han kunde gå till fots, men såg inget från kullens krön, och eftersom båda barnen vaknat så var det bara att vända och åka vidare. Väl hemma visade det sig att vi bara var 50 m från "målet", försmädligt värre för H. Jag antar att det kommer att bli fler mystiska utflykter på konstiga skogsvägar. Inte mig emot, jag gillar att kuska runt på små skogsvägar så länge de inte är för slingriga så jag blir åksjuk.