Korsika dag 4. 27°C

I dag bröt vi rutinen. Efter frukost packade vi ihop en utflyktsväska och bärsjalen samt bärselen och tog det lokala TGV (fast här stod det för Train Grande Vibration) från L'Ile Rousse in till Calvi tillsammans med Farfar, Nonna, Stella och Petter.

O, farfar & D på "TGV"-tåget.

Tåget var varmt och skakigt, inget för den åksjuke, även om farten knappt översteg 30 km/t, och det stannade vid varenda badstrand mellan Calvi och L'Ile Rousse. Dock åkte vi tidigt på morgonen så vi fick lite utrymme att andas på.

Farfar, Stella, Nonna & Petter under cafépaus.

Väl framme i Calvi stoppade jag ned den vid det här laget sovande Dante i bärsjalen och vi uppsökte raskt skuggan utan för ett café och beställde in öl, kaffe och glass. Här blev vi raskt medvetna om att glass inte är något billigt för barnen, Olivers coupe gick lös på 7 euro, mer än allt det andra totalt. Men hans min av lycka och förvåning över denna enorma glass gjorde det värt pengarna.

Dante sussar sött vidare i mammas knä under fikapausen. Oliver har fått "världens största" glass.

Jag med D i sjalen på väg upp mot citadellet.

Efter fikat begav vi oss upp mot citadellet, många trappor och branta backar för att komma upp, men utsikten var värt besväret, dessutom fick vi njuta av semesterns enda två minuter långa regnskur som svalkade skönt.

Petter tittar på utsikten från en av citadellets murar. H och O måste också beundra utsikten. Bullpaus för de små, så långt upp som vi hann gå innan det var hög tid att gå nedåt igen för att möta upp Nonna som föredrog shoppinggatan framför citadellet.

Lunch i skuggan under soltaken vid hamnen.

När vi tittat klart på citadellet promenderade vi nedåt till hamnen där vi tillslut kunde enas om en restaurang i skuggan under stora röda soltak. Helt OK mat, men barnens kyckling var rå i mitten, så det var bara att skicka ut den och be om ny... Efter maten hann jag smita iväg in i närmsta lilla matbutik ochköpa två påsar kastanjemjöl. Vägen tillbaka till L'Ile Rousse blev VARM och svettig. Det lilla skakiga tåget var knökfullt och O somnade med svetten rinnande i pappas knä. Själv hade jag en helt vild D som likt en svettig hal ål slingrade sig än hit, än dit i mitt knä och ylade BÄÄÄÄ så fort han fick syn på något som kunde tänkas likan ett får utanför fönstret. Desemellan åt, eller snarare mosade han kakor och gned in de två franska äldre damerna som satt bredvid oss med kaksmulor. Trots detta verkade de tycka att han mest var charmig och söt. Gissa om det var skönt att få komma ned till poolen efter detta? Efter middagen när barnen var nattade så ställde farfar upp som barnvakt ett par timmar så att jag och H skulle få en chans att gå ut tillsammans och i alla fall fira min födelsedag med en liten drink. Lite planlöst vandrande hit och dit ledde oss nästan längst bort på stranden där en av restaurangerna hade placerat ut bord med vita dukar och tända ljus direkt i sanden. Mycket mysigt att sitta i den svala brisen från havet och titta på vågorna och diskutera ditt och datt, för en gångs skull utan barn, i ca sju minuter, sen vände vinden och från att ha varit en sval bris från havet blev det nu som att sitta i utblåset från en het hårtork. Vi drack upp våra drinkar och vandrade tillbaka till hotellet för en öl i hotellbaren, och hann inte mer än köpa den innan farfar ringde på H's telefon. Dante vaken och otröstlig. Han hade bara varit vaken i tre fyra minuter innan vi var uppe på rummet, men sen tog det oss tre timmar att lugna vår hysteriske yngste son igen. Vi hade väl hoppats att han inte skulle vakna alls eftersom han har notoriskt uselt "morgon"humör, och dessutom blir rädd om inte mamma och pappa är där när han vaknar. Nåja, han känner ju farfar och tycker om honom i icke nyvaket tillstånd så han led väl ingen större skada, men det skär i föräldrahjärtat när han blir så otröstlig.