Skulle plugga, göra massa saker, städa, och kanske framför allt sova lite, men jag hinner inte. Det är ju så mycket som ska göras. Vet inte var jag ska börja riktigt så jag gör en snabb bloguppdate.
I ett enda långt inlägg.
Och avslutar det med några foton som belöning åt er som orkar läsa allt :) (om jag nu orkar skriva.
Fast blogger verkar vara hyfsat snabb i kväll, då kanske jag ska göra flera olika inlägg trots allt *tvekar*
OK, jag börjar med gårdagen - heldag på
Skansen. Kan vara helt OK, stundom mysigt, stundom absolut vedervärdigt, som när maken tycker att vi ska fika på en gåsskitbemängd gräsmatta, och jag bara inte vill. Liten uppfattar orden fika och börjar tjata om bullar, bullar bullar, nu genast. Minst tramapr så klart i en stor gåsskit och värmen är outhärdlig. Nå det uppvägdes av de oerhört söta älgkalvarna och litens lycka när han fick flyga flygplan (i flygplanskarusellen). Hemma slockanade maken och Oliver, D ochg jag unnade oss en ljummen dusch och gjorde en stor tonfisksallad till middag.
Minst promenerar iväg med pappa, eller med och med, mest åt sina egna håll i vanlig ordning.
Förra året lovade vi Liten att nästa år är du stor nog att få rida på småhästarna (erhum, svensk pluralböjning av ordet ponny i bestämd form = ponnyarna, ponniesarna...?) Så nu fick han ett stolt varv där han dock nästan tröttnade halvvägs...
Desto roligare är tågbanan där man får sitta längst fram och "styra" helt själv. Dante satt i pappas knä där bak och tutade och tutade och tutade.
Fast roligast var nog nästan flygplanskarusellen, mamma fick visa några gånger hur man drog i spaken för att få flygplanet att lyfta, sen åkte vi upp och ner och upp, upp, upp, neeeer och upp, ner, upp, upp, ner samtidigt som det gick runt runt runt. Jag som trodde att jag var relativt immun mot karuseller, men i vild Olivertappning blev jag snudd på sjösjuk.
Hemma slocknade far och son i soffan i ett obevakat ögonblick.
Minst promenerar iväg med pappa, eller med och med, mest åt sina egna håll i vanlig ordning.
Förra året lovade vi Liten att nästa år är du stor nog att få rida på småhästarna (erhum, svensk pluralböjning av ordet ponny i bestämd form = ponnyarna, ponniesarna...?) Så nu fick han ett stolt varv där han dock nästan tröttnade halvvägs...
Desto roligare är tågbanan där man får sitta längst fram och "styra" helt själv. Dante satt i pappas knä där bak och tutade och tutade och tutade.
Fast roligast var nog nästan flygplanskarusellen, mamma fick visa några gånger hur man drog i spaken för att få flygplanet att lyfta, sen åkte vi upp och ner och upp, upp, upp, neeeer och upp, ner, upp, upp, ner samtidigt som det gick runt runt runt. Jag som trodde att jag var relativt immun mot karuseller, men i vild Olivertappning blev jag snudd på sjösjuk.
Hemma slocknade far och son i soffan i ett obevakat ögonblick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar