Snart Ett!

Fick ett mail från en väninnan som just kommit hem med sin nyfödda lilla dotter från BB - så oändligt söt och liten, och vår minsta fyller ett i morgon. Hur blev han så stor? Tiden gick och plötsligt kan han gå, älska allt vad grisar heter och tydligt ge besked om när han ogillar något - temperament har han vår lille Dante. Att mamma totalt lessnade på att bli tuttad på hela natten i natt hörde till en av de saker han definitivt inte gillade. Han skrek (och då menar vi inte grät...) slog omkring sig och slet i både mammas och pappas tröjor, den kvart det tog för honom att lugna sig kändes evighetslång och jag kände mig som den elakaste i hela världen trots att vi inte lämnade honom ensam med sin frustration. Till slut kröp han ihop med ryggen mot mitt bröst och ett stadigt tag om min arm som han lindat om sig och somnade om. Det blev några vakningar till under natten men jag orkar bara inte längre att bli väckt var 30-40e minut mellan kl 02 och 06 av någon som vill myssnutta lite. Så småningom kanske han kan lära sig att sova i egen säng också - men det är nog ett senare kapitel. Vore skönt dock att ha plats i vår säng för nattvandrare - det går knappast att sova fyra i den, så två barn i den innbär ofta att H flyttar ut till soffan de få gånger Oliver inte leds tillbaka till sin egen säng och sövs om där. Även större små pojkar kan ha behov av lite närhet ibland och det känns lite orättvist att han så sällan får njuta av lyxen att somna tryggt mellan mamma och pappa. Dessutom kunde det vara mysigt att få sova tillsammans med maken utan en liten virvelvind som ligger mellan oss och snurrar runt. Han blir förvisso arg, men även glad (när oliver leker titut med honom till exempel - eller när han lyckas få storebror att skratta genom att hitta på ett bus - som då upprepas om och om igen). Och gosig - speciellt när han vill visa att han tycker om något - vilket han gör genom att lägga kinden emot det och gossa - senast var det middagen som fick sin uppskattning betygad på det viset - och Dante som fick ta ett kvällsbad. Tala om vad han vill kan han också göra vår lille ettåring - trots att han inte behärskar så många ord ännu (mamma, pappa, grrrch (gris), khhrrr(katt)och waouaou (hund)), men det går ju lika bra att dra i någon och peka på det man vill ha eller dit man vill bli buren - sovrummet om man är trött och köket när man är hungrig. Och när mamma, trots att han fortfarande efter femtonde förfrågan om han badat klart och vill bli upplyft skakar intensivt på huvudet, lyfter upp honom blir han... just det arg! Vill man bli buren i den gosiga bärsjalen börjar man med att dra ner den från soffan och gossa lite med den för att sen släpa iväg med den och uppfodrande sträcka upp den mot mamma under enträgna "dah... dah...!"