
Tja, vem är jag att argumentera med detta faktum?
Storebror har dock plötsligt utvecklat en avresion mot grädde, och ryser vid blotta åsynen - lustigt, tidigare var han också ett litet gräddmonster. Det får nog bli en passionsfruktsmoussekaka från vetekatten i år igen på hans födelsedag, Min farmors gräddtårterecept går antagligen inte hem längre. (annars är det enkelt och gott: en tårtbotten, krossad ananas, nästa tårtbotten, lättsockrad äpplemos, sista tårtbotten - grädde och valfria dekorationer)
Lara Quade får en anonymt skickad konsertbiljett, konserten går hon på och där möter hon den bullrige Zedrick Dewe, som också fått en anonym biljett. Han är både spännande och skrämmande och de skiljs knappast som vänner.
Lara känner sig alltmer förföljd, och var det slutar vet jag faktiskt inte, eftersom jag helt enkelt inte orkade. Ytterligare en bok som hamnade i högen: "kanske läser jag den sen om jag får massor med tid över och vansinnigt långtråkigt".
Trots att Kelly är en pseudonym för Joyce Carol Oates, vilket borde borga för en viss kvalitet, så orkar jag bara inte läsa slut, har börjat på tre andra böcker under tiden, och får väl erkänna mig besegrad.
Resterna efter barnens frukost, jag tror faktiskt att jag också fick i mig en ostmacka, utöver kaffet.
Fyllde en tvättmaskin.
Sen ritade vi lite, BIL skulle vi skriva... (i går var det olika märken som gällde).
Röja undan leksakerna och dra ett varv med dammsugaren, verkar som man måste göra det var dag för att slippa grushögarna. Dammråttor kan jag leva med men gruset kryper genast upp i sängen... Ivrigt påhejad av Dante som glatt jagar dammsugaren, drar i sladden och försöker klättra upp på den för att få en ridtur...
Och bums så låg det högar och travar överallt på golvet igen - hur det går till förstår jag inte...
Ordentlig och gjorde en matsedel för veckan, skönt att slippa fundera varje dag på vad man ska göra till middag. Vad vi får:
Måndag: Laxpasta med wasabi, fruktsallad
Tisdag: Savojkålsoch köttfärsfräs
Onsdag: Ugnspannkaka
Torsdag: Föräldramöte, så barnen äter nog pyttipanna med mormor, jag och H gör antagligen tortellini m tomatsås när vi kommit hem.
Fredag: Korv och pastapytt, Yoghurt m banan och honung
Lördag: Grekisk fisk
Söndag: Färsbiffar med cidersås, Ananaspaj
Maten ska köpas också, att släpa hem kassar med 12 liter mjölk, och massa annat är pest, så då betalar vi gärna det lilla extra det kostar att få maten levererad till dörren av netextra.
Nattade Dante.
I med en Mulle Meckfilm åt Oliver...
Och jag kanske kan få en kvarts lugn att läsa lite i boken när jag skrivit klart detta....
Här kommer en ny bok av Jesper Juul, den här gången med inriktning på familjen och hur denna ska fungera bra, men så klart med tonvikt på barnen och deras relation till föräldrarna.
Eftersom jag i grund och botten anser att Jesper Juul har sunda åsikter om "barnuppfostran", så tyckte jag också att denna bok var intressant. Jag har bara läst igenom boken som snabbast en gång, och kommer nog att få läsa den flera gånger innan jag har hunnit ta till mig och fundera över allt han skriver. Som i sina tidigare böcker så kommer det mycket information tätt sammanpackat och inte så många pekpinnar och exempel på hur man ska göra och inte ska göra, vilket kanske gör de som är ute efter en regelrätt handbok lite besvikna.
Juul skriver bland annat om vikten av likvärdighet i stället för maktutövande vilket låter sunt, våra barn och våra partners är ju faktiskt lika mycket värda som vi är, även om det kan vara svårt att i praktiken alltid tänka på att uttrycka sig själv i stället för att tala om den andra.
nu kallar barnen så jag får inte skriva mer
Lite plukaåkning en snöig dag...
...följdes av fika på DubbelW i Västermalmsgallerian, ett av Olivers favoritfikaställen. Lillebror snusade sött i vagnen så O kunde i lugn och ro mumsa i sig av både pappas pastasallad och mammas salamifoccacia.
Spännande spännande.
Marc Seidman vakanr efter en lång medvetslöset upp på ett sjukhus, han har blivi skjuten, hans fru mördad och deras dotter är försvunnen. FBI har inte ett spår efter mördarna/kidnapparna och börjar så småningom mistänka att Marc själv ligger bakom mordet och bortförandet, även när hans svärfar får ett telefonsamtal med begäran om lösensumma för sitt barnbarn.
Utväxlingen misslyckas så klart, annars skulle det inte bli en spännande bok, och spännande blir det. Så spännande att jag stjäl mig en minut här, två där och en till i smyg i badrummet för att kunna sträckläsa ut boken. Det var länge sen jag bara Måste sträckläsa en bok, men den här gick inte att lägga i från sig. Coben är ingen ordens mästare, inte heller någon anhängare av målande miljö och personbeskrivningar, men spänningen är total hela tiden och just när man tror sig ana hur det hela hänger ihop får man reda på något som vänder intrigen ännu ett varv. Till och med slutet är ganska oväntat, men det tänker jag lämna åt er att upptäcka själva. Mitt tips är att om du letat efter en riktigt spännande deckare så är det här boken du ska läsa härnäst.
Mma Ramotswe är en lyckligt lottad kvinna, den första kvinnliga detektiven i Botswana som i den här boken får i uppdrag att hitta en amerikan som försvann för många år sen. Samtidigt friar Botswanas bäste mekaniker J.L.B. Matekoni till henne, något som hon med glädje tackar ja till.
En lagom bok på alla sätt och vis, en lättläst måbrabok utan allt för rafflande intrig. Den andra boken i en serie som handlar om Mma Ramotswe och hennes detektivbyrå i Botswana. Ges jag tillfälle kommer jag nog både att läsa den tidigare och den efterföljande boken av McCall Smith. Inte så mycket för själva detektivuppdragen, de utgör bara en del av boken och är i ärlighetens namn inte särskillt spännande utan mer för karaktärerna (som jag i och för sig hoppas kanske kan få lite större djup i framtida böcker) och för miljöbeskrivningarna av livet i Botswana. Under läsningen förflyttas man till en annan varmare värld, och det kan vara rätt så skönt när det är kallt, mörkt och ruggigt ute.
Djup av Henning Mankell. - Jag bukar gilla Mankell, men den här tar jag mig bara inte igenom, har kommit till sidan 174, och har den ännu inte blivit bra så är det lika bra att inse att det är dags att ge upp.
Rottweilern av Ruth Rendell. - Jag må gilla deckare, men mycket sällan sådana där mördaren avslöjas innan man hunnit 1/4 in i boken, speciellt inte när "motivet" samtidigt avslöjas. Kanske händer det mer senare i boken, men jag orkar inte bry mig.
Kärlekens historia av Nicole Krauss. - Alla säger att den är så bra, varför kommer jag då aldrig längre än till sidan 21? Den kanske borde ges mer av en chans någon gång i framtiden när jag har tid och ork, baksidestexten ger den potential och det är ju faktiskt mamma som har översatt den, och hon hävdar att den är bra... Inte nu dock, den får vänta.
Så här ser det ut i min säng sedan kvart över åtta i kväll. Nu ska jag snart också följa exemplet så att jag finns i närheten om grannarna skulle bullra (Oliver frågade om alla okända ljud "det är bara pojken ovan på, han är fjorton år, som tar av sig skorna och drar ut sin skrivbordsstol". Efter tre portioner tortellini med smör, chokladtårta med grädde (halv bit) och bubbelbad tandborstning och massor av sagor var han rätt nöjd. Ska bli spännande och se hur natten blir.
Panikköp för att reda ut våra trassliga nätter och äntligen kanske få lite sömn i stället för att en vaknar 10 ggr per natt eller mer och den större oftast drömmer två till tre mardrömmar per natt. Den verkar leva upp till sitt goda rykte som en problemlösare för oss som anser att femminutersmetoden och annat som innebär att barnet får gråta sig till sömns är helt förkastligt. Inga löften om att något ska fungera på en dag eller en vecka, men en stor mängd mycket goda tips och råd hur man på sikt kan få ungen att somna och somnaom utan tutte i munne, napp eller att bli buren konstant - till tips hur man vänjer över barnet från familjesängen till att sova i egen säng och ev eget rum om man så vill. Sist men inte minst ett kapitel om hur man själv återfår en god nattsömn, något som kan vara nog så svårt när man inte har fått sova en hel natt på två år. Även föräldrar behöver lära sig sova hela nätter igen - vilket jag tror är ett viktigt kapitel.
Vi har börjat tillämpa de första små stegen för att tutten inte ska behöva vara i munnen vid insomningsögonblicket - och där gör vi framsteg, så jag tror att även fortsättningen nog kan lösa sig. kanske just för att boken inte utlovar några snabba fixar utan poängterar att ett struligt nattliv tar tid att rätta till, och att metoder som innebär gråt ofta kan fixa saker rätt snabbt men brukar ge bakslag ganska omgående.
Har du problem med barn och nattsömnen/avvänjning/nappberoende/sova i egen sägn/vägra sova middag - köp boken. Jag ger den 10 starka pluspoäng. Speciellt som den är upplagd med hänsyn till att läsaren antagligen är utmattad på gränsen till knäpp av sömnbrist. Den ger dessutom paniklösningar för att man ska få tillräckligt mycket sömn för att ta itu med de verkliga sömnproblemen. ibland är man så trött att man ju inte orkar göra något åt saken - det blir ett oövervinnerligt steg, men med lite kloka ideer verkar det plötsligt som om nattsömn kanske är något som går att uppnå.
På dagis luciatåg fanns en stackars stjärngosse, några lucior och tärnor, men vi kan ju slå fast att årets luciamode var tomtedräkten :) O stack ut i sin pepparkaksgubbeutstyrsel - men han ville vara pepparkaka så då fick han det. För övrigt kan jag konstatera att min i övrigt helt ok digitalkamerea inte är mycket att ha när det är mörkt... Det var inte många bilder som lyckades bli skarpa.
Notering: Lotta önskar sig en digital systemkamera av tomten och tandfen nästa gång de blir miljonärer.
En annan sak vi kan konstatera är att reflexerna på uteoveraller syns genom alla möjliga varianter av luciautstyrsel när man använder blixt vid fotograferingen.
Efter skönsången... var det mysigt att få komma upp i pappas famn innan det vankades lussebulla och varm choklad till alla duktiga nissar, tärnor,lucior, tomtar samt pepparkakegubben och stjärngossen. Samt så klart pepparkakor också.
Dante var så klart med och beundrade storebror (även om han somnade halvvägs) dagen till ära iförd tomtemössa.
En underlig historia. Alice och Edith är systrar och tar flyget till Ediths bröllop när planet plötsligt blir kapat av deres blinde medpassagerare Bruno med ledarhund. Alice vägrar att finna sig i kapningen samtidigt som Edith verkar liera sig med kaparna något som sätter det redan komplicerade syskonskapet på prov. I mångt och mycket handlar boken om syskonens komplicerade relation till varandra, men även de lösryckta "skamberättelserna" ur de andra passagerarnas liv tar stor plats och skulle kunna bilda en egen liten novellsamling. (jag har personligen svårt för att läsa böcker med skiftande perspektiv när jag är trött då jag alltid tycker att ett perspektiv är intressantast och då gärna skummar igenom de passager som är berättade ur den andres synvinkel).
Bruno spelar effektivt ut passagerarna mot varandra, men ställer inga krav, utan verkar mest intresserad av att agera allt mer underligt och undersöka hur långt han kan driva passagerarna i olika riktningar och utsätta dem för grymma psykologiska experiment. Dessutom visar det sig snart att hans vapen inte heller är laddade, och personen Alice får i uppgift att förhandla med verkar mer och mer vara på Brunos sida.
Vad läsarna får veta tidigt är att kapningen i själva verket är ett skickligt iscensatt rollspel av ett institut för terroriststudier där bland andra systrarna kommit att bli ovetande försökskaniner och Bruno agerar rollspelsledare. Resultatet blir en mångbottnad bok som är spännande men bitvis lite för rörig för min mammatrötta hjärna. En utmärkt semesterbok när man har tid och ork att verkligen koncentrera sig på läsningen.
I onsdags var prickarna tillbaka - mer kortison och Tavegyl på morgonen och de var borta när vi hämtade på dagis för att återkomma i eftermiddags. Några få under eftermiddagen, men nu på kvällen var hela gossen prickig igen. Efter telfonsamtal till läkaren fick H ta med honom till husläkarjouren för att en doktor skulle få titta på honom igen och lyssan lite. Vi fick ett nytt recept på kortison, men väntar med att hämta ut det (en biverkning är att barn kan bli pigga - inte så klurigt för någon som redan sover dåligt) och hon tyckte att det nog inte behövdes.
Nu vill jag att tiden för allergiutredningen ska vara här - i vanlig ordning ligger sjukvården precis på gränsen för sin vårdgaranti så remissen vi fick när vi var på akuten med prickarna för drygt två månader sen gav en tid i början av december. OM det nu är en allergi, i kväll fick H veta att en tredjedel av all nässelfeber är allergirelaterad, en tredjedel kan bero på en infektion och en tredjedel har man ingen som helst aning om vad den beror på. Det vore typiskt om Oliver föll under den sista tredjedelen - det vore i och för sig skönt att slippa allergier, och infektion var det inte frågan om nu.... men det är alltid trevligt att veta vad saker beror på.
Så - nu är syskonvagnen vinterbonad, fick fnatt och försåg den med mysbelysning efter att jag lagt dit fårskinnet och pläden. Ser riktigt kul ut när man kör runt på kvällen och har lamporna tända under sufletten (sydde helt enkelt fast en IKEA glänsa under suflettkanten)
Gick i väg till Asahi och köpte hem en Bentolåda till lunch. Yakisobanudlar med grönsaker var jum jum enligt Dante som glufsade i sig merparten.
Jag beställde lite pysselgrejor från Panduro, bland annat träpingviner och snögubbar. I gårkväll pysslade jag och Oliver lite efter maten och målade alla träbitarna, senare sandpapprade jag kanterna och klistrade fast armar, näsor och vingar så att Oliver i morse kunde få dekorera sin pingvin och sin snögubbe. Så här fint belv det.
I dag tog Dante steget från två, tre stapplande steg utan stöd till att helt plötsligt resa sig mot soffan och sen promenera iväg över vardagsrumsgolvet, precis som storebror går han innan han "fyllt" 10-månader, och precis som storebror lär det bli mååånga blåmärken och bulor. Nackdelen med att börja gå så tidigt är nog att korordinationen ju inte är den bästa, men det är så underbart att ha bemästrat gåendets konst att man skrattar högt för varje steg man lyckas ta.
Två tänder till skymtar dessutom i dag i överkäken, så från att de senaste tre månaderna haft bara två små gaddar där nere verkar det nu bli fyra, detta kan antagligen förklara den senaste veckans bottenrekord i dålig nattsömn.
Oliver var med mamma och fikade kanelbulle i dag och hamnade bredvid Peter Siepen. Oj vilken fin knallrosa tröja han hade tyckte Oliver, för att inte tala om det stora dinglande och glittriga örhänget.
Kanske ska man ha läst föregångaren Den vite massajen, kanske skulle Corinne fått hjälp med skrivande, kanske borde översättaren vara en annan, kanske är det helt enkelt en tråkig bok. Den lyckas aldrig fånga mig i alla fall så mitt enda råd är: hittar du något annat så läs det i stället, den här boken är bara slöseri med tid.
Madeleines mor dör och Madeleine får tag i en gammal dagbok i samband med att hon går igenom sin mors tillhörigheteer och träffar några avlägsna släktingar på begravningen. För att glömma sorgen efter sin mor börjar hon översätta den gamla dagboken vilken visar sig vara skriven av en brodös från 1000-talet och både handlar om hovet under den tiden och om Bayeux-tapetens tillkomst.
Madeleine inser snart att innheållet i dagboken skulle kunna ändra den engelska historieskrivningen runt slaget vid Hastings som Bayeuxtapeten bland annat beskriver, men det verkar som om andra också vet om dagbokens existens...
En i mitt tycke mycket spännande bok, välskriven och välöversatt så tillvida att jag aldrig reflekterade över språket. Dock hade jag lite svårt att engagera mig i "de översatta dagbokspartierna" och skummade mest dessa för att kunna läsa mer om den samtida historien vilken jag tyckte var intressantare. Något som kanske leder till att jag kommer att läsa om boken någon dag när jag har mer ork att engagera mig i även de historiska bitarna, och kanske kika lite på bilder av den verkliga gobelängen samtidigt
Trött så att kinderna blivit alldeles rosiga - det är inte all 10månaderskillar som förstår att man vid den åldern bör sova mer än en gång på dagen.
Om mamma envisas med att göra blåbärsknyten till efterrätt så bara måste man ju få smaka på blåbären.
Har man väl mumsat blåbär så kan ett bad vara ganska skönt, för att inte tala om att ligga och mysa i soffan insvept i en handuk.
”…Han är i dag den överlägset bästa svenska kriminalförfattaren – stilistiskt, intrigmässigt, psykologiskt…”
Så skriver Nils Schwartz i Expressen den 13 juni.
Arne Dahl eller Jan Arndal som han egentligen heter, har alltså skrivit en ny bok, som jag med nöje har sträckläst (i den mån man kan sträckläsa _någon_ bok med två småbarn hemma ;).
Det hela inleds med att en flicka försvinner under en skolresa,
osannolikt snabbt träder polisen in med full kraft (hmmm, jag hade för
mig att det i alla fall skulle ha förflutit mer än några timmar innan
polisen agerar kraftfullt, men trots detta osannolikt snabba ingripande är boken spännande. Snart blandas försvinnandet upp med en stöld av ett mystiskt skelett i gamla stan (fast ingen utom tjuven vet om att skelettet stulits), allt mer utbredda pedofilsammanslutningar, hemliga
sällskap och storljugande vittnen.
En klassisk deckare som är så spännande att den är värd en sträckläsning,
lättläst även för en inte alltför koncentrerad mammahjärna och svår att
lägga ifrån sig.
Söndagsmorgnar är ganska mysiga, lugna och stilla, tja så gott de nu kan vara det med två små vildingar. Men bus i soffan avlöstes av en gossig kramstund - det är då föräldrahjärtat smälter totalt. Vi har vädrlens underbaraste ungar och jag är inte ett dugg partisk när jag säger det ;)
Inte fick vi mycket gjort i dag, Oliver och Håkan bakade Lussebullar (H hävdar varje år att han redan i Oktober måste provbaka lussebullsreceptet för att få det perfekt innan första advent, inte för att receptet ändras efter provbakningarna - men vem är jag att klaga på nybakta lussebullar :) )

Monday, August 9, 2004
HejHejHejHEEEEJJJ till den lilla redaktionen! Erik och Annica uttrycker stor beundran för sidan och glädje över nyheterna från Vitamininstitutet! Stora kramar på lilla familjen, Erik o Annica i Öfvre grannhuvan
116363 | posted by HansKnoppsknopp at 13:12 |
Tuesday, January 6, 2004
klappa händerna...
...4/1, d.v.s. i förrgår kom så oliver på hur man klappar händerna så att det faktiskt låter - alltså hur man gör för att hålla fingrarna raka när man klappar - tidigare har det mest varit "klappa knytnävarna" förkyld är han också vår lille plutt - så där att han mest piper och gnyr hela nätterna för att han är hostig och har ont i halsen och blir jätteledsen när han hostar och halsen gör ännu ondare, dagtid är han dock samma ständigt glade och nyfikne (om än lite tröttare).